Gumman hon gnor

Likt en liten gumma har jag gnott. Likt en liten gumma har jag gnidit. Flyttstädning är sällan roligt. Flyttstädning är trots allt något som tillslut blir färdigt. För denna dag har jag känt tacksamhet åt min svärmor. Hon har städat. Hon har gnidit och gnott hela övervåningen. Så tacksam! Så glad! När jag kom till huset idag. Fann jag en lycka i att kunna koncentrera mig på köksdelen. Har dammsugat. Har svabbat. Torkat. Fick hjälp av R på eftermiddagen. Tacksam att han hann dit.

Tacksam blev jag även när min F svarade att hon skulle dyka upp i morgon. Då tar vi slutet. Slutet på flyttstädningen. För nu är det inte mycket kvar. Inte mycket kvar innan vi kan låsa och säga att vi är klara. Klara med huset. Klara med flytten. Klara med flyttstädningen. När vi den 20:de lämnar över nyckeln. Då är det dags att släppa taget om villan. Koncentrera mig på lägenheten. Då är det dags för inflyttningsfesten…

Men nu sitter jag med lite skrynkliga fingrar och väntar på att få hänga upp tvätt…för att vila på kvällen när gumman gnor en hel dag…det passar inte riktigt in i min värld!

Kram Anna

Orden

Orden finns
Orden väntar
Bidar sin tid
Orden växer
Orden mognar
Vilar till ögonblicket
Till den stund
Orden uttalas
Till de rätta öronen

Kram Anna

Pussgurkor…

Vet att jag träffat mina barn varje dag. Vid varje middag. Ändå har jag längtat så efter denna fredag. Att få rå om dem och pussa på dem. Mina pussgurkor.

En vecka har gått. Fredagsmys i soffan med barnen är det man behöver efter en vecka som denna. Både fysiskt och psykiskt utmattad. På nåt sätt. För utvecklingssamtalstider är ju både ett givande och tagande. För visst är det så att det är en härlig tid. Att få stämma av med både barn och föräldrar. Höra deras tankar samt få en möjlighet att lyfta alla barn. Lyfta och förstärka mina tankar runt dem. För de är verkligen underbara! De är ju mina!

Mina egna privata pussgurkor ligger och sover. De finns nu i min lägenhet. Mina älskade underbara ungar! Att få ha dem hos mig en vecka som denna. Det är guld värt. Att bara stå och titta på dem sovande. Är hela min värld. Just nu. Denna stund…

Kram Anna

Ensamt Eko

Sitter naken

Blottad

Inför världen

Med naket

Blottat

Hjärta

Känslorna existerar

Stumt pulserande

Ensamt eko

Naket

Blottat

Väntande

Kram Anna

Bakom en mur

Hård likt sten

Är min mur

Den mur som omger mig

Skyddar mig

Släpper ingen innanför

Vågar inte

Törs inte

Tills du står och knackar

Tills du ber att få komma in

Tills du inväntar mitt svar

Välkommen

Du är efterlängtad

Kram Anna

Leona Lewis – Run

Kan inte glömma denna sång. Den hänger med mig än…

Den är magisk… Den fångar mig… Jag hamnar i tanken…försvinner till trappuppgången…sången ekar mellan väggarna…

Kram Anna

 

Man vet aldrig

Sitter här. Tryggt i mitt soffhörn. Känner mig ledsen i ögat. Känner mig sorgsen. Vet att om jag skriver av mig så lättar jag på trycket. Lättar på mina funderingar. Lättar bördan.

Denna gång handlar det inte om mig. Denna gång handlar det inte om min familj. Denna gång handlar det om en kollega. Vilket gör att jag inte kan skriva så mycket. Inte mer än om mina känslor. För denna dag har verkligen varit en dag där ”man vet aldrig vad morgondagen ger”. Att reflektera. Att tänka efter. En dag när magens klump vuxit och vuxit. Tills den inte hade någonstans att ta vägen. Tåren rinner sakta. Funderingarna finns. Varför får vissa extrema prövningar? Varför får vissa personer mer än andra?

Man vet aldrig vad morgondagen ger. Det är nog därför jag sitter ensam i mitt soff hörn och känner mig trygg. Det är nog därför jag sitter ensam i mitt soff hörn och tänker. På dig. Önskar att jag kunde göra mer. Än tänka. På dig och de dina.

Man vet aldrig vad morgondagen ger. Att leva som jag har valt. Att välja att gå. Att välja ett ensamt soffhörn. För man vet aldrig vad morgondagen skänker. Att leva dagen som den kommer. Att leva dagen i hopp om att det finns ett ljus. Långt där framme. En dag kommer det att ske. Det underbara. Det fina. Men man vet aldrig vad morgondagen ger. Men jag hoppas att den ljusnar för dig. Jag hoppas att den ger dig hopp.

Kram Anna

Ont i magen

Oro

Ångest

Att inte veta

Att inte kunna göra nåt

Klumpen växer

Den gnagande smärtan

Den pulserande känslan

Ont i magen

Ledsen i ögat

Tänker på dig

Önskar att allt går vägen

Kram Anna

Ordning å reda

Wow! Jag säger bara! Wow!

Har alltid haft ordning och reda på alla viktiga papper. De ska sorteras efter betalning. De ska sitta bakom register. Efter en viss ordning. I pärmar som bytes år efter år.

Tack och lov för ordning och reda. Har denna kväll letat reda på alla kvitton. Letat efter kvitton som hör till renovering och byggande av huset. Allt inför deklarationen och försäljningen av ovanstående.

Tack och lov för ordning och reda. Det blev ett jobb som tog timmar. Men ett ganska enkelt jobb trots allt. Tack vare att vi hade förberett. År efter år. Månad efter månad. Betalat och sorterat. Hur många gånger har man inte suttit och småsvurit över sitt ordningstvång. Hur många gånger har man inte tänkt ignorerat den växande högen av kvitton och betalda fakturor. Men vi har ju alltid tagit oss i kragen. Sorterat och ordnat. Nu tackar jag denna tvångshandling. Tackar jag ordning å reda. För efter två timmars letande och summerande har jag svaret. Svaret att vi kommer att klara oss. Jag kommer inte sitta med en hiskelig massa kvarskatt…hoppas jag i alla fall… För med skattmasen vet man ju aldrig!

Nu ska min ordning och reda plantera sig ner i arbetskorgen. Och ordna upp lite matteböcker…

Kram Anna

Idoldyrkan

Att känslor kan uppstå. På de mest speciella ställen. Det vet ni säkert bättre än jag. Att romantiska känslor kan genomsyra vardagen är en lyx som man ska bevara. Om man kan. Men det var ju det med känslor. Känslor och att prata. Att prata och dela med sig. För ibland kan det vara så mycket enklare att skriva. För då finns möjligheten att redigera. Ändra. Deleteknappen. Ångra och finjustera. Det är så svårt IRL. För det sagda ordet hänger kvar. Om det blir sagt.

Det är där svårigheten finns hos mig. För hur ska jag formulera mig i verbalt forum. För att du ska förstå. Hur ska jag få till alla de fina orden. För att du ska känna igen dig i min värld. Hur ska jag någonsin våga visa mitt sanna jag. För att du ska kunna se hela mig.

Det är det som gör det så enkelt. Med en idoldyrkan. En ouppnåelig kärlek. En känsla som aldrig kommer att kunna bli besvarad. Eftersom den aldrig kommer att bli uttalad. Den är helt underbar. För idolen kommer aldrig att svika. Kommer aldrig att såra. Kommer aldrig att vända mig ryggen. Kommer aldrig heller för nära. För nära mig. Mitt sanna jag. Mina outtalade ord finns bevarade. Men kvar finns längtan. Efter en efterlängtad närhet, med många suckar och trånande blickar. En kärlek som inte finns bland oss dödliga… Det känns tryggt. Det känns säkert. Så jag håller mig till idoldyrkan. En säkert ouppnåelig kärlek.

Kram Anna