Egentid

Sitter med huvudet fullt av surr och barnatjoande. Känner tacksamhet att jag beslutade att åka på leklandet i stan. Det har fått mig att läsa en underhållande bok. Inte för att jag måste. Utan för att jag kan och vill. Mitt i allt ljud får jag en egentid. En stund där jag inte behöver tänka ”före, efter, under”.

För visst är det fullt upp att ha barn. Det vet alla som är förälder. Det vet alla som umgås med barn. Det är ganska intensiva år när barnen är små. Det är riktigt intensivt när barnen har funktionshindret ADHD.

I många situationer och många funktioner är de i samma mognads fas som sina jämnåriga kamrater. I några faser något tidigare. Men i flertalet faser är de ca 30% efter kompisarna. Det krävs fingertoppskänsla av de vuxna omkring barnen. De måste skapa en relation med dessa barn innan de kan locka och hjälpa dessa barn att utveckla sig. För i denna relation har den vuxne hunnit få en bild av vilka funktioner ligger barnet efter och behöver stöttning och dragplåster till. I vilka funktioner kan man ställa åldersadekvata krav. Det är viktiga frågor för att barnet inte ska förlora självförtroendet och för att kunna få barnet att växa.

Det handlar ju inte om att barn med ADHD inte ska få gränser. De måste verkligen få dessa gränser. Men dessa gränser måste följas upp och nötas in i mångt och mycket. Det gäller att inte ge med sig. Orken ska finnas där. Varje dag.

Så idag valde jag att följa mina barn till Leo´s lekland. De fick en rejäl dos med motion. De sprang så att kinderna var röda. Svetten lackade. Törsten behövde släckas vid flertalet tillfällen. Mitt förråd av egentid fyllde jag med en bok. Jag nöjt!

Nästa steg på lördagens egentids lista är motion. För att klara av och hålla uppe kapaciteten är motionen viktig. Under ett motionspass får man en stund för sig själv. Under en surrpromenad med finaste C får jag både motion och ventilationsrum. För visst är det viktigt att få diskutera livets små krumbukter. Diskussion om vad som försiggår med alla våra förkortningar i min familj samt vilka äventyr mitt liv fylls med. Då behövs en låååång promenad i skogens mörker. En egentid som är guld värd. Det handlar om att förbereda så att barnen är medvetna om hur kvällen ser ut. För att jag ska kunna slappna av. För att jag ska kunna öppna mina sinnen inför påfyllningen av energi. Så jag ska kunna vara en bra pedagogisk mamma.

Det handlar faktiskt mest om att jag ska ta mig ut! Och det ska jag idag! Tar mig i kragen och byter om! C, nu är det snart dags! 🙂

Kram Anna

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s