Några ord till lillasyster…

Fick ett sms. Från my babysister. Hon är en stor dam nu. Har börjat i årskurs åtta. Fjorton år. Ja se tiden den går fort.

Tillbaka till sms:et: Hon ställde en fråga. En fråga gällande en skoluppgift. Hon funderade på mina mellannamn, min längd (tack och lov inte min vikt…). Den sista frågan kom i ett eget sms. Frågan om jag ville skriva ett kapitel i hennes ”Boken om mig själv”.

Det är en uppgift som är uppskattad av föräldrar. Den uppgiften är uppskattad när man sitter och bläddrar bland skolböcker. Den uppgiften glömmer man aldrig, om man har gjort den. Det förstår jag när jag nämner detta för mina kollegor. När jag funderar på upplägget bland mina nära och kära.

Detta skapar en viss press. Inte inför min syster. Inte inför det faktum att min andra syster redan har skrivit ett kapitel. Inte inför det faktum att min lillasysters mor inte ville skriva. Utan det beror ju på mig själv. Den press jag sätter på mig själv. För att jag vet att om många år så kommer hon att ta fram boken med sina systrars kapitel. Bläddra och fundera över handstilar och formuleringar. Le ett igenkännande leende och minnas. Stackars liten. För min handstil är ju inte den finaste…

Så jag tar fram min dator. Låter fingrarna dansa fram mitt kapitel. Men denna gång kommer jag inte publicera utan korrigeringsläsning. Denna gång kommer jag inte att lägga bort texten direkt. Denna gång kommer jag att lusläsa och be nån korrläsa och omformulera sånt jag inte fått till.

När jag sitter med kladden framför mig så kommer jag att spotta i näven, både en och två gånger. För att sedan ta itu med att printa ner varje bokstav och tecken. Sen är det bara att hålla tummarna. Hålla tummarna att jag inte ska fråga:

Duger det?

För det är ju trots allt mitt kapitel och ett kapitel jag bestämmer över. Undra om hon har förstått innebörden av att låta mina fingrar dansa fram ett alldeles eget kapitel. Men det märker hon nog när hon återfår sin bok med mina kråkor på rad. Men hon behöver nog inte vara så oroad.

För när jag skriver några ord till lillasyster så är de ju trots allt fyllda med kärlek! ❤

Kram Anna

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s