Betyget A

Det var dags igen! En årlig MS besiktning. I år hade jag bestämt mig för att jag skulle genomföra denna besiktning på egen hand. När jag fick kallelsen tog jag kontakt med min arbetsgivare och bad om att få en vikarie. För att inte belastningen på mina kollegor ska öka. På grund av Min Sjukdom. Förra vecka fick jag besked att vi dragit en stor vinstlott. 🙂 En vikarie hade bekräftat beställningen och jag satte mig ner i går eftermiddag. Satte mig ner och förberedde alla lektioner, rättade allt nödvändigt, skrev ner planering så vikarien skulle ha något att gå efter och elever skulle få det de är i behov av. Jag hoppas att de timmar jag lade ner var uppskattade i dag. För jag låg kvar i sängen liiiite längre än vanligt.

Jag bor två mil norr om Skellefteå. Det MS team som har hand om mig är beläget i Umeå. Det är cirka 156 km från min lägenhet till mina specialister. Så jag satte mig i lillgolfen iklädd jeanskjol och en tunn långärmad t-shirt. Välförberedd för en av Sveriges tråkigaste vägsträckor. På grund av mitt bristande mod så har jag fortfarande en ickefunktionell AC, vilket fick mig att öppna vindrutorna. Detta skapade ett fantastiskt vinddrag i mitt, numer vildvuxna, hår. Det doftade så gott av häggträden och det skapade ett sug efter sommarens långa dagar. Jag drog in aromen i det djupaste andetaget och behöll det en stund. För att jag kunde. För att jag längtar. För att jag mår gott.

När milen passerat i ett härligt lugnt tempo. När timmarna gått i de segaste timmar i världshistorien. Så dyker Umeå upp framför mig. Jag svänger av mot Norrlands Universitetssjukhus (NUS). Och finner hur jag passerar en röd extra skylt med meddelandet Sjukhuset. Det var bara att vända om och köra tillbaka. Vanans makt är stor och ny rutt var inledd. Jag kände att detta skulle förstås bli ett äventyr bara att hitta rätt. Men nu var jag beredd på nyheter och vaknade till efter en halvdåsig bilfärd. Lillgolfen förde mig till de parkeringar jag brukar välja under alla år jag besökt NUS. Icket. Inte en liten cykelparkering var ledig. I mitt stilla sinne började jag fundera på var alla människor brukar parkera. För de parkeringar jag brukar välja är utanför entrérna. Var finns alla övriga bilar? Jo. Efter lite kryssande bland byggnadsarbetare och felkörning mot akuten så fann jag fler parkeringszoner. Jag fann till och med en parkering som var alldeles alldeles fri från betalande fordon! Detta i god tid innan läkartiden. Ingen stress alls. För att hitta inne i sjukhuset är ingen fara alls. OM de nu inte skulle ha flyttat Neurocentrum utan att ha meddelat detta. 🙂 Jag smög in på kiosken och handlade en Froosh, banan och vatten. Jo vatten utan cryptoparasiten!

Jag tågade in på mottagningen med ett leende på läpparna och den nya läroplanen (lgr11) under armen. Jag tokpratade med mottagningspersonalen i  expeditionen, men var ändå tvungen att betala de 300 kronorna som de begärde för ett läkarmöte. 😉 Tack vare min förutseelse, att ta god tid till bilresan, hann jag äta min minilunch, studera lgr11:s första kapitel om skolans värdegrund samt begrunda de människoöden som befann sig i väntrummet.

Efter 45 minuter stod en mörk läkare och kallade på mig. Jag var medveten om att jag skulle träffa en ny läkare denna gång. Svaret på varför var att Anders forskar för fullt. Min nya doktor var yngre och vi kom bra överrens redan från början. Vi gick igenom hur allt startade. Jag berättade om hur min situation ser ut idag. Både på jobb och fritid. Han genomförde neurologisk undersökning. Som vanligt så gick det bra. Det enda jag har men efter mitt första skov är att jag har en gnutta känselnedsättning på höger sida. Då menar jag verkligen en gnutta. Vi fick oss några härliga skratt. Bland annat så skulle jag bedöma om han vände en sticka med en trubbig alt spetsig sida mot min hud. Vi höll nästan inte på att komma igång. För den första beröringen kunde jag inte bedöma. Jag kände den. Men var den spetsig eller trubbig? Till slut skrattade jag och frågade om jag skulle få känna alternativet. När han vände så svarade jag fort på resterande test… För det var ju fantastiskt stor skillnad och jag kunde ju särskilja dem över hela min kropp! 🙂 Balansen, reflexer och syn testades även de.

Slutsatsen var att jag fortsätter vara i gott skick! Jag känner mig fortfarande som en MSfrisk kvinna. Så jag bedömer mig enligt den nya betygsskalan till betyget A. I både kropp och själ. Detta leder till att jag kommer fortsätta vara en AvonexaHäxa och fortsätta med mina interferonsprutor. Det är tur att jag har en underbar omgivning som stöttar mig när mitt finger totalstrejkar! 🙂

Kram Anna

Annonser

One thought on “Betyget A

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s