Monogamt osingel

När man vandrar på jordens ojämna skal. När man inser att vardagen har ett stort värde. När jag funnit mig själv och vet att jag kan, bara jag vill. När jag inser att jag inte behöver göra allt på egen hand. När jag lyft min blick från marken. När tanken dyker upp om att jag nog aldrig kommer möta nån jag faktiskt vill umgås med. När jakten på karlar inte ens börjat…

Då bestämmer jag mig för att sälja en möbel. TVbänken jag köpt av den förra hyresgästen passade ju så fantastiskt i det nya vardagsrummet. När den gamla, extremt tunga 32 tums televisionsapparaten blivit utbytt till en lättare 42 tummare. Den tvmöbeln sitter jag och beskiver i en Blocketannons. Funderar på priset, men vill ju så gärna bli av med den. Skickar in den och betalar via telefonen. 30 kronor. Jag håller tummarna att den extra möbeln försvinner innan julgranen ska fram.

Dagen efter ringer telefonen och en kvinna är först ut. Vi ordnar att hon ska dyka upp kl 16. Tre potensiella köpare hör av sig efter det. Jag antecknar telefonnumren i kontaktordningen och jobbar vidare.

Skyndar mig hem. Eftersom jag och barnen skulle till stan för julklappsinköp. Sitter och väntar och väntar… Efter en halvtimme ringer jag upp den första köparen. Får då höra att hon ångrat sig. Kände att jag inte kunde hålla tillbaka det ironiska tacket. Ringer upp potentiell köpare nummer två. Mannen svarar att han fortfarande är intresserad. Men jag känner att jag gärna vill bli av med möbeln denna kväll och uttrycker det men lägger till att jag behöver mat till mina små. Vi bestämmer därför att vi ska höra av oss lite senare.

Mätt i magen och sinnena nervarvade talas vi vid och bestämmer att en punktering på släpen ska mannen försöka laga dagen efter. Medan jag pratar med denne karl så känner jag att jag vill träffa honom…

Lördagen kommer och vi åker inte in till stan som planerat på grund av ett hemskt oväder. När eftermiddagen kommer ringer jag upp köpare nummer två och mannen svarar att på grund av ovanstående oväder hade punkteringen inte hunit fixas. När han öppnar dörren mot att jag ska bjuda in andra köpare, så säger jag:

Ingen fara, vi tar det på måndag när däckfirmorna öppnat.

Jag förstår inte var ifrån mitt driv kommer. Jag kan inte låta bli att undra vem denna Blocketman är. Hur han ser ut. Hur han är. Men jag vet att jag vill träffa honom.

Så ringer telefonen, precis när jag står och packar barnens saker inför den vanliga flyttatillbakatillpappa tillfället som sker varje söndag. Det är Blocketmannen. Han har fixat ett däck, men funderar på om han kan komma redan idag. Idag! Oj frågan handlar nu om vilken tid. Men vi kommer fram till att 18 passar oss båda. Jag försäkrar honom om att mina muskler räcker för att hjälpa till att bära ner möbeln till släpvagnen.

Det är kallt. Det är många minusgrader. -25. Jag har haft i motorvärmaren hela dagen för den korta svängen förbi exmakens hus. Vi pratar och förbereder nästa vecka. Mina tankar rusar. Kan Blocketmannen vara nån hotfull? Kan detta bli otäckt? Men jag tackar för mig och beger mig tillbaka till lägenheten, men berättade att jag skulle sälja tvbänken.

Väl tillbaka, några minuter före 18 sätter jag mig vid datorn. Tittar mig runt omkring. Inser att det verkligen syns att vi precis flyttat in. Då ringer telefonen. Blocketmannen annonserar att han står utanför 93:an. Jag ser ut genom fönstret, vilket han ser. Jag går ner och öppnar dörren. Det är mörkt och kallt ute. När han går mot mig i mörkret, vänder jag mig om. Fjärilarna i magen får mig att prata. Svamla. När jag passerar dörren till min tidigare lägenhet så ber jag honom om ursäkt inför det kommande flyttstöket. Att jag bara för en vecka sen flyttat från ena dörren till den andra tillsammans med mina två barn.

Hur länge har du varit singel?

1,5 år.

Det slår jag.

Då vänder jag mig om. Möter en lång mans blick. Jag tar ett djupt andetag. Försöker fokusera. Men fokuseringen störs av denna mans närvaro. Så jag surrar. Jag svamlar. Försöker sälja in tvbänken och lyckas bara efter en kort stund. Jag, som lovat att vara händer tre och fyra. Laddar mina muskler och tar på mig en jacka. Tur att tvbänken inte är så tung utan bara smått otymplig. vi lyckas få ner den och ut till släpvagnen med kapell. Jag hjälper till när mannen spänner fast sin nyinköpta möbel. Sen kan jag inte släppa denna stund. I minus 25 står vi och pratar om gemensamma intressen. Vi pratar ute i nära på en timme. Jag fryser, men känner att bjuda in honom, kan verka smått desperat. När jag inte känner mina lår. När jag står och hoppar av frusna skakningar. Då tackar jag för affären. Den otroligt trevliga affären. Ser honom köra iväg. Ska jag släppa i väg honom?

Jag går in och sätter mig under en filt. Känner att det varit en omvälvande timme. Men ska jag verkligen låta denne man försvinna utan att jag ens gör ett försök. Ett försök att undersöka vem han egentligen är. Jag ringer min F. Hon är ute och promenerar tillsammans med en väninna. Hon hör hur stunden har påverkat mig. Hon hör hur uppvarvad jag är. Medan jag pratar sitter jag vid datorn. Försöker komma ihåg vad han heter. I efternamn. Testar mig fram. Minnet av vad han svarade får mig att gå ut på Facebook. Jag skriver in första alternativet. Ingen träff. Skriver in ett h. Då dyker han upp. Bilden på mannen jag precis träffat. Jag meddelar detta direkt till min F. Hon uppmanar mig att ta kontakt. Jag nekar och säger ifrån.

Måndagen kommer. Jag kan inte sluta tänka på denne man. Jag sitter och berättar för min närmaste kollega om min försäljning. Jag berättar om tankarna och upplevelsen. Min kollega är klok. Hon är vis! Hon peppar mig hela dagen. Att våga. Att ta ett nytt steg. Att ta kontakt. Vad har jag att förlora. Genom att skicka en vänförfrågan riskerar jag ju inte livet…

Så väl hemma sätter jag mig ner och gör en vänförfrågning. Med F i örat så sitter jag och tvekar och tvekar. Velar och velar. Ska jag våga skicka in. En enkel knapptryckning. Men hur ska han veta vem jag är… Jag skriver ett personligt meddelande. Jag förklarar vem jag är. Frågar hur det gick att köra hem i kylan och snöröken. Jag ber om ursäkt att jag inte bjudit in honom på kaffe… F peppar mig och plötsligt: ops… så vågar jag. Ops… så försvinner det ut i cyberspace. En vänförfrågan med ett personligt meddelande. Direkt till mannen jag precis träffat… Fjärilarna har förvandlats till stora elefanter i min mage… Vad sysslar jag med…

Tisdagen kommer så småningom. Jag möter min kollega och jag rapporterar om mina förehavanden kvällen före. Så kommer det. Bekräftelsen på att han svarat på min vänförfrågan. Jag fryser till. Det borde jag ju se som positivt. Att han godkänt min fråga. Då dyker ett meddelande upp. Det hade gått bra att köra. Att reparationen av det förlorade kaffet skulle kunna genomföras efter jul…

Det gjorde vi. Träffades. På min urpremiär när det gäller dejting. Vi har fortsatt att dejta. Som de varannanveckaföräldrar vi är så blir dejtingtiden halverad mot realtid. Men jag kan meddela att jag numera i alla fall är monogamt osingel i tankarna. Jag är monogamt osingel i cyberspace. Jag är monogamt osingel IRL. Sen tar vi dagarna som de kommer. För vem vet vad som händer i morgon. Det enda jag vet idag är att jag är glad att jag har de vänner som får mig att ta ett extra modigt steg i livet. För de små stegen får mig att gå vidare på min stig. Den stigen som nu har blivit lite bredare… ❤

Kram Anna

Annonser

8 thoughts on “Monogamt osingel

  1. Underbart min vän:)! Vilken lovestory och jag önskar dig de varmaste lyckönskningar!
    Plötsligt händer det…visst är det:)? Vad var det jag sa:)
    Här snöar och regnar det och helt plöstsligt kommer solen fram….aprilväder i maj.

    Varma kramar hjärtat

  2. Läckert! Känner dig inte men snubblar in här ibland, ofta med månader i mellan. Det var en berättelse som verkligen rörde mitt hjärta. Tur att man vågar ibland..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s