Kulinarisk resa

Påbörjade min barnlösa period för två veckor sen. Nära på två veckor sen i alla fall. En helt vanlig tvåbarnsmor vars moderliga uppgift är att förse barnen med både föda för energiintag samt nån enstaka gastronomisk utmaning. Det innebär tyvärr enbart att de får några rätter de inte föredrar. Vilket slutar med att de småsmakar och säger tack snälla mamma. Det var mycket gott. MEN vi vill inte ha det igen.

Visst har jag haft vardagsmiddagar där barnmaten varit i fokus under mina singelmånader. När barnen farit till sin far så har inspirationen till att veva ihop något nytt och vettigt sinat i samma tempo barnens fötter trummat bort i trappan. Så det har blivit många matrestslådor som väckts till liv i micron.

När nu denna veckoperiod skulle börja. När barnens numer vårskoprydda fötter sprang ut i solen. Då tog jag mitt pick och pack för att påbörja min resa. En resa där middagarna verkligen har presenterats väl. Där planerna har förmedlats och tillvägagångssättet noggrant inspekterats och noterats. Där ingredienserna magiskt har funnits i kyl och skafferi.

När man står vid en amatörkock, som är så pass välberest och välrenommerad inom den gastronomiska världen, så kände jag mig som en nybörjare i köket. Även om jag har haft bjudningar och utmanat mig själv med nya recept. Även när jag har vuxit upp med min älskade mor som alltid lagade maten från grunden. Hemmafru som hon var. Men det är bara att bekänna att min egen värld inte är lika influerad av resterande omvärld som denne kocks. Det är imponerande att se fingrarna och kniven samspela på ett hastigt sätt när löken ska hackas. Lika så när kött ska tillagas på varierande sätt. Att höra hur kommentarerna runt alla de färska råvarors olika kvalitéer. Men framför allt dignar jag inför alla de recept som ska testas. På mig förstås. För nu har min kulinariska resa påbörjats. Mission: att vidga mina gastronomiska värld och leda mig in till nya smakupplevelser samt andra länders matseder. Även Sverige har många rätter som jag inte har vågat mig på att testa. Eller vågat och vågat. Inte har haft nån att utmana på länge. För visst är det roligare att laga mat till fler än till mig själv. Visst är det trevligt att ha någon att bjuda, eller framför allt ha nån vid sin sida när man ska tillaga den.

Att jag numer ser med spänning fram emot en middag när jag kommer efter jobbet. Att stiga innanför dörrarna med ett leende och fråga: Vad blir det för mat? Ställa sig beredd för att få ett nytt recept förklarat. Att få en personlig guide genom hela tillagningen av lamm, grillad oxfilé och sötpotatis, förrätter med bland annat foie gras, matiga sallader, paneng  ätet med pinnar samt nanobröd, clubsandwich, grillad laxsida marinerad i tomatsås, laxpastasås osv… Ni anar att de senaste veckorna har varit goda?

Men när presentationen kommer av dagens middag och mitt svar är:

Det har jag aldrig smakat förr!

Så förstår vi båda att det måste komma en dag när jag yttrar:

Ja det var gott sist! 😉

Men till mitt försvar så har jag smakat allt jag blivid serverad. Jag har gett mig in i leken och bestämt mig för att leken tåla. Jag har svurit på att vara ärlig i min bedömning av matträtt. Men det har varit enkelt än så länge. För hittills under min tvåveckorsperiod har allt varit fantastiskt gott! Jag har dessutom upptäckt att jag tycker om när köttet är rött och att gåsleverpastej är mycket godare än leverpastej.

Säkert har jag glömt bort att nämna något fantastiskt, men det sparar vi till en annan dag!

Kram Anna

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s