Känslan av… kallt…

Jag bor i Norrland. Vid Västerbottens kust. Om jag går några hundra meter ser jag havet. Bottenviken. Är uppvuxen här. Kan många stigar i skogen. Älskar helt enkelt miljön vid dessa breddgrader. Den friska luften. De mörka men ljuvligt täta skogarna. Men nu har processen påbörjats. Den som väcker allt till liv igen. För de två senaste veckorna har vi bokstavligen frusit inne. Har varit välklädd med tjocksockor och upp till fyra tröjor. I ett desperat försök att förhindra kylan att krypa innanför min barriär. För när termometern börjar krypa ner. Fortsätter sin väg mot kallare och kallare grader. För att landa på riktigt polartemp. Under lång tid låg tempen runt minus 20. Ingen vind. För att citera Montazami: Bara en känsla av… kallt.

Det var verkligen kallt. Men man blir verkligen härdad. I början hade jag två barn som skakade på huvudet när jag försökte förklara att vi skulle ut och promenera till skolan och det var minus 17. Förra veckan vaknade jag och såg minus 33. Väckte barnen och förklarade att vi skulle gå. Att det var minus 33. De ryckte på axlarna och tog på sig alla kläder jag lagt fram. När vi skulle gå tog de på sig halsdukarna över ansiktet och började gå. Det är mina små vikingar det! 🙂

Jag tycker att det är underbart när barn frågar om de får gå ut. Det är mer fantastiskt när man har lyckats starta lillgolfen för att göra det nödvändiga inköpen en mil bort och återvänder för att se dottern med kompis skutta och leka i snöhögen. I minus 21. De har alltså valt att klä på sig alla varma ytterkläder och leka i snön. I stället för att fortsätta sin inomhusvistelse. Mitt i den där känslan av… kallt…

Men i helgen hände det något. Efter veckor med freezing cold vände det. Det blev mildare. Solsidan visade många plusgrader. Det började droppa från taket. Jag dammade av slalomskidorna. Packade lillgolfen fylld med mina två barn och utrustning. Körde mot en slalombacke vi aldrig testat på. Det var en härlig eftermiddag. Det kändes i benen. Det kändes i kroppen. Det kändes i själen. Vi behöver vara ute. Vi behöver luftas. Vi behöver det efter känslan av… kallt…

Kram Anna

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s