Känslan är hoppfull

Det känns underbart. Egentligen finner jag inte ens orden… Vilket är ovanligt…

För nu är jag klar. En veckas arbete med att på kvällstid försöka städa ur den gamla lägenheten. Den jag bott i under det senaste året. Ja faktiskt 1½ år. Det var den lägenheten där jag landade. Det var den lägenheten jag har vilat upp mig i. Det var i den lägenheten jag och mina barn tog oss igenom dyningarna efter den hemska olyckan.

För när jag startade flyttstädningen av min tvåa så kändes det lite motigt. För jag visste att det skulle bli kvällarna som skulle offras. Det började med dammsugningen första kvällen. Barnen blev engagerade av dem hemska modern. Medan de dammsög element och garderob så började jag så smått att putsa upp badrummet.

Nästa kväll var det dags att börja skura… Skura köket. Det var bara att inse att skurning inte är en bra sysselsättning om man vill ha vackra händer med tillhörande utsökta fingrar. Jag har dessutom gått från ett kök med många skåp, luckor och hyllor. Till ett i storlek mindre. Detta kändes när jag stod och torkade. Och torkade. Och torkade. Barnen gick och lade sig. Jag skurade ugn, kyl samt frysen jag hann avfrosta kvällen före. Innan jag lät skurtrasan vila för natten hann jag förbarma mig över badrummets kvarvarande majoritets ytor.

Började nu känna en viss våg av panik. Skulle jag hinna. Skulle jag orka. Skulle det ske ett mirakel och att allt var färdigt när jag dök in där den tredje kvällen. När jag satt vid middagsbordet så började jag locka och dra lite lätt i mina darlings. Försökte förklara att om de hjälpte till att bära sakerna från det ena förrådet till det andra så skulle de få se sin mamma mer under helgen. Sonen skakade på huvudet och sa att han var trött och slut efter en eftermiddag ute. Dottern väste något liknande och fortsatte äta. Efter en halvtimmes bortstökning av middag och disk. Då kom hon smygande. Frågade om det arbete som skulle utföras skulle medföra ett visst pengaflöde. Jag log och sade självklart! Vi gick ner och tog itu med det som bara måste göras. Hon bad då om en tidsräkning eftersom pengarna skulle ticka in. 🙂 En riktig businessgirl! Vi bar i en timme! Sen gick vi upp och jag startade att skura golven. Då insåg jag att mitt mål för kvällen varit på tok för högt. Inte skulle jag kunna torka fönstren på kvällen. I mörkret? Beslutade då att invänta lördagen efter en städfri fredag. För i morgonens ljus så skulle även fönstrena bli skinande rena!

Så nu sitter jag här. Har skrikit rakt ut ett Jaaaaaaaa på FB. Eftersom jag varit färdig med städningen. Ett dubbel Jaaaaaa eftersom mina hobby/amatörelektikerskills har renderat i att alla mina taklampor sitter uppe. Visst saknar jag två lampor, men de som sitter upp fungerar och det är det viktigaste. Jag har även sorterat min ”verktygslåda” som har en mängd verktyg, sladdar, elsaker och smått och gott. Nu börjar jag se en ordning i kaoset.

Vet dock att det ska inhandlas lite möbler från det stora varuhuset i Happis. En byrå, en bokhylla, en hylla med konsoller ovanför soffan, två skrivbordsstolar, en matta, trådbackar till garderoberna… Måste sätta mig och beställa… Hoppas ju på att mitt vardagsrum ska hinna se sitt nya ansikte innan nyår i alla fall… :S

Men känslan är hoppfull. För nu är städandet klart. För nu ser jag ordning i kaoset. För nu börjar jag ana lägenhetens själ…

Kram Anna

Annonser

One thought on “Känslan är hoppfull

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s