Taktil terapi

Ser mig omkring runt i detta ljusa rum. Det känns inte alls kalt. Det känns varmt. För människorna runt omkring mig värmer upp atmosfären.

Räknar dem. De sitter i en cirkel. Finner dem till antalet åtta. Finns det en betydelse. Att det är vi nio som sitter här?

Slår mig ner. Bredvid mannen som ler så vackert. Vita starka tänder. Helt felfria. På min andra sida sitter ännu en man. Känner att även han är behaglig. Trevlig. På ett underhållande sätt.

Vår session startar när mannen med det vackra leendet börjar att tala. Han är den som ska leda oss genom denna timme tydligen. Hade någonstans hoppats att han hade ett liknande liv som jag.

Vi presenterar oss. En efter en. Mannen med leendet startar. Sen går vi runt i cirkeln. Den ena med trötta ögon. Den andre med sorg i hjärtat. Den tredje med de ångestladdade orden. Den fjärde med det smittsamma skrattet. Den femte nära på osynlig.  Den sjätte men den spända munnen. Den sjunde har kärlek i hjärtat.

När det är min tur. Känner jag min fyllas av varje känsla. Känner mig lyftas upp i en våg av förklaringar. Att kort sammanfatta mig. Det är svårt. När det dessutom ska göras verbalt. När fingrarna brukar vara presentatörer. Men de få orden jag fick fram räckte. De ord jag lyckades introducera föll i god jord. Det såg jag på dem alla. Även nummer sex nickade. I sin spändhet.

Vi satte oss alla upp i de buntade stolarna. Sträckte på ryggarna när Leendet bad oss att flytta längre in i cirkeln. Att vi alla skulle fösa oss mot mitten. Vilket förde oss närmare varandra. Kände värmen sprida sig från Leendets arm mot min. Kände hur förväntansfullt spänd min trevliga nummer sju var.

Plötsligt uppmanas vi att ta varandra i händerna. Leendet tar mig i handen lätt demonstrativt. Jag fattar tag i trevliga Sju. Märker hur det taktila får vissa att slappna av. Andra ser smått förskräckta ut. Leendet berättar om bakgrunden till denna reaktion. Berättar syftet med denna övning. Att det enbart är början. För nästa steg är att stryka på de andras armar. De som sitter närmast. Både givande och tagande.

Minuterna går. Tick tack. Leendet pratar med en mjuk och härlig stämma. Den både lugnar och skapar förtroende.

Just innan sessionen är över. Sitter vi så tätt. Hela cirkeln är i taktilt samförstånd. En beröring på ryggen. En annan på en kind. En tredje håller handen. En önskar bli strykt över håret. Det finns även en som vill sakta ge nackmassage.

Leendet får oss upp ur denna gruppdynamiska stund. Vill att vi försiktigt återvänder. Backa bak stolarna. Bara en liten bit. Tackar alla som klarat av att delta. Uppmanar nummer två att ta ett steg vid nästa tillfälle.

Jag sätter mig upp. Sträcker på hela min kropp… Inser att detta med taktil terapi är tröttsamt. Inser att nästa dröm kanske kan bli ännu mer intressant. OM jag får fortsätta där jag var. Men vem har sagt att man kan bestämma exakt vad man ska drömma? Måste nog lära mig det. För taktil terapi var behagligt… 😉 i alla fall i drömmen…

Kram Anna

Annonser

3 thoughts on “Taktil terapi

  1. Hej hjärtat….vilka äventyr du är ute på. Låter rogivande och att man blir trött efteråt det förstår jag.

    Jag väntar på min säng där jag ska ligga och äta godis och pyssla om mig själv tills imorgon bitti då jobbet kallar igen.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s