Fotbollsmorsa

Kände mig lugn detta är. Kände att jag skulle finnas där och stötta. Men bara finnas där. I bakgrunden. Tyckte att jag skulle göra det bästa där. På Mjödvattnets fotbollscup. Där sonen skulle spela tre matcher. I solskenet. I värmen. Trots det fick vi med oss två paraplyn. Just in case.

Första matchen gick bra för fotbollsmorsan. Hon var lugn och sansad. Tyvärr gick det inte lika bra ute på planen. Att kalla det förlust är en underdrift. Vi försökte lite halvhjärtat att peppa våra barn. Men kände att denna första match var över. Tvåsiffrigt är aldrig roligt. I alla fall inte att förlora med.

Så kom en paus. Laget gick och blev fotograferade. Lite energipåfyllning och framför allt vätskan skulle sväljas. För visst var det varmt?? Termometern visade 25 grader. Jag tyckte att det var varmare. Mycket varmare. Hamburgarna till oss åskådare slank ner och sedan vände det. Det lite dystra minerna från vissa spelare. De allmänt svamliga i publiken. En fotbollsmorsa gick från småskrattande till vridande i ångest.

Hon såg nämligen att sonen skulle vara målvakt. Hon vet att han är en bra coach längst bak. Han peppar och gör verkligen sitt bästa. Men ack vad jobbigt det är att stå bredvid… Den ångestladdade morsan ville fly hemåt. Hon ville inte gå igenom detta igen. Då vände det återigen. Hon bet sig i kinden och bestämde sig för att peppa. Lyfta. Hylla både sonen och resterande av laget. Hon började att skrika. Peppande ord. Allt för att de skulle fixa det.

Han jobbade och slet i målet. Skrek och peppade även han. 1-1. Så nära. Så jämt. Jobbigt att se. Det fanns flera tillfällen när fotbollsmorsan tittade åt annat håll för att sen återigen bita sig i kinden. Skrika en sväng till. Skrika sig hes.

Tredje och sista matchen. Underlättade inte för fotbollsmorsan. Sonen skulle stå igen. Men denna gång valde morsan att sitta tyst. Nästan hela matchen. För det var den andra matchen som var så nära att fixas. För att morgondagens sångröst ska hålla. Ännu en förlust. Fotbollsmorsan fick slappna av lite när en lagmedlem ville stå i mål i andra halvlek. Puh. Men med en hamburgeätande son som lyftes till skyarna. Efteråt. När lillgolfen rullade hemåt somnade han. Väl hemma blev det resorb och lugn och ro för att återvända till det verkliga livet. För inte är det det lättaste att vara son till en fotbollsmorsa heller…

Kram Anna

Annonser

3 thoughts on “Fotbollsmorsa

  1. När du sitter där och kippar med dina små ögon…så vill jag säga…du har fått mail. ett mail som är viktigt!
    Kramar mitt 3>

  2. Du är en riktig fotbollsmamma du:)Det är betydelsefullt att ha sin mamma coch vid sin sida.
    Idag är det inte riktigt lika kvavt här som tur är. Åskan har inte visat sig än. Vi har ätit Taco nu…mums!
    Kramar till dig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s