Känner mig besegrad

Jag kan faktiskt erkänna mig helt besegrad. För efter en dag i eftertankens tid. En dag med återberättandets dygd. En dag med glädje och värme. En eftermiddag i barnens tecken. Så kommer tröttheten. Så kommer hungern. Då kommer ilskan. I alla fall när man är på väg att fylla åtta.

Då spelar det ingen roll hur roligt man haft det bland hästar och varma kramar. Då spelar det ingen roll hur underbara kompisar och en härlig utelek som aldrig vill ta slut bara fortsätter och fortsätter. För när tröttheten får en att skrika. När hungern ökar skriket till det värsta fortefortissimo. Vad ska man som vuxen göra då?

Behålla sitt lugn och ignorera det dåliga beteendet? Jo till en viss punkt. Sen märkte jag att jag blev besegrad. Stod och berättade för dottern att skulle hon inte bete sig bättre än så där så skulle hon bli tvungen att gå och lägga sig nio i morgon. Sen åtta. Sen degraderade jag den lilla skrikhalsen till att gå och lägga sig sju!!! Inte lugnade hon ner sig då inte.

Allt skrikande slutade i sängen. En mor liggandes med armarna runt den älskade skrikhalsen. Pussande på håret. Berättandes hur otroligt mycket hon älskade det lilla hjärtat. Att fastän ilskan hade tagit överhand så var det skrikandet hon var arg på. Inte det lilla grynet. För den finaste dottern har hon. Den arga mamman. Den inkompetenta pedagogen…

Så vi beslutade att hon skulle komma hem vid åtta. Lägga sig vid nio. I morgon. För att snart är det dags att börja jobba. Då måste vi ha hunnit vrida tillbaka vårt dygn. Men inte riktigt än. För jag ska se CSI NY å Criminal Minds så jag hamnar väl i sängen vid två tiden… 😉 Bara att bekänna färg och erkänna sig besegrad av den lilla skrikhalsen… Den älskade!

Kram Anna

Annonser

2 thoughts on “Känner mig besegrad

  1. Hej mitt hjärta!
    Hihi vad du haft det roligt…jag svarar dig snart…det går i ett här i h-staden.

    Känner igen det där…små barn små bekymmer stora barn…du vet vad jag menar;) Klart man blir arg ibland…på bägge håll.
    Kramar till dig hjärtevännen

  2. ungar är väl för goa men va skönt att det ordnade sig innan ni somnade det är så trist att somna och inte va sams.En diktbok tror jag alltid går hem ,jag vet inte vart man vänder sig men hör med någon bokhandel de borde ju veta vilka förlag som ger ut just dikter,
    kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s