Kn*llrufs…

Fnittrande. Uppfylld av härliga känslor i sommarnatten. En helt fantastisk upplevelse. Lyfter handen till håret. Känner att det står rakt upp. Försöker rufsa det lagom så att det inte utmärker sig. Tittar ner på kroppen. Rätar till kläderna. Öppnar dörren. Möter hennes blick där hon står i sitt gäng. Jag börjar att skratta. Hon skrattar tillbaka. Jag utbrister:

Jag har kn*llrufs… Vilken film!

Det var en efterlängtad film! Slukade böckerna! De lättlästa men mycket intressanta böckerna. Sen såg jag första och andra filmen utan ett dygns uppehåll. Att följa dessa påhittade karaktärer. Att se den intensiva kärleken. Att betrakta dessa skeden i en illusorisk värld. Att finna den magiska bokslukarstunden. Att drömma sig bort i filmens mystiska och trolska omgivning.

Denna gång var vi inte ensamma. Jag och CS. Vi hade pratat om att gå. Vi hade längtat att få se. Inte slaviskt följt premiärdatum. Men småsuktande. Förra helgen kände jag biosuget. Det var så länge sen jag satt i biomörkret och försvann i den imaginära världen. Glömma bort världen utanför. Om än bara för två timmar. Jag tryckte mig fram till appen på iPhonen. Så förstod jag. Det är premiär i veckan! Så jag fick filmkontakt med den fina CS och vi kom fram till att vi skulle söka biljetter under veckan.

Biljetten på VISA kortet och två fnittrande kvinnor i lillgolfen så var vi på väg. En semestertorsdagkväll. Sena filmen med godiset i handen. Vi tittade oss runt. Insåg att vi nog kommer vara blande de äldsta bland alla besökarna. För där fanns det mest unga tjejer med stort hår och de där kropparna man numer bara kan drömma om. 😉 Men det fanns även  några av det andra könet. Tätt omslingrad av ett vackert hår med tighta byxor.

Väl inne i biosalongen insåg jag att jag återigen klickat fel. Att rad nr 1 inte är längst upp. Utan vi skulle sitta allra allra längst fram. Bakåtlutade i de sköna biostolarna. Fnissande inför den kommande filmen. Fnissande framför alla de suktande och förväntansfulla tonåringarna. Fnissande framför de småhånglande paren.

Försökte förvarna CS. Försökte få henne att lova att hindra mig om jag skulle rusa fram till duken och börja slicka… Hon lovade och jag fortsatte småfnittra…

Filmen startade. Tiden rusade. Det var känslor. Det var action. Det var kroppar. Det var så bra! Tittade på CS! Lika hänförd som jag. Vi skrattade i kapp med resten av salongen. Vi suckade i korus. Vi dregglade i samma flod.

En film. En salong. En enorm förväntan inför kommande efterföljare…

När ljuset tändes. När jag ställde mig upp. När jag tillsammans med alla lyckosaliga biobesökare lämnade den varma salongen. Det var då. Då jag mötte den bräckligamamman. Det var då handen gick upp till håret. För nog var jag rufsig i håret. Nog behövde jag rätta till kläderna. Nog kände jag att jag brann för mannen i filmen. Skulle gärna lägga händerna på den kroppen. Tur jag valde rätt man, L! 😉 För annars skulle det nog ha slutat med catfight, wolffight… 🙂

På väg tillbaka satt jag och CS och pratade om de män som var där. Undrade hur deras självklänsla måste vara otrolig. För efter ha hört alla suckar. Så måste de vara säkra på sin sak. Annars har de nog blivit dit lurade. Och inte anat vad som komma skulle… 🙂

En störtskön, fnittrande, åtråvärd, efterlängtad sommartorsdagkväll! DET gör vi om!

Kram Anna

Annonser

4 thoughts on “Kn*llrufs…

  1. Låter som en fantastisk kväll:). Det är så mysigt att gå på bio och sätta sig ner och bara njuta och insupa den där riktiga känslan.

    Tack du goa hjärtevän…det betyder mycket. Är mycket praktiskt som ska ordnas nu…
    Varma kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s