Äkta norrlänning

Visst måste det vara så. Att vi norrlänningar är fåordiga. Att vi har svårt att tala om känslor. Speciellt med de personer känslorna omfattar.

Att vi norrlänningar är hårda utanpå och mjuka inuti. Eller är det verkligen så att vi är hårda både utanpå och inuti.

I mitt fall så är det nog så att jag kan vara både mjuk och hård. Men hårdheten är oftast med glimten i ögat. Att det är mest ord och slängd käft. Sen är det ju det besvärliga. Att prata känslor. Med den person som är berörd. Alla andra är inte inkluderade i känsloafasin. För jag har lyckats. Jag vågar prata känslor med väninnor. Jag vågar prata känslor med vänner. DET är stort. Det är enormt.

Så jag bryter min känsloafasi. Jag hoppas verkligen att det ska gå. Att en dag stå framför en man. Berätta hur rädd och liten jag är. Förklara för honom att de känslor jag har ska våga komma. Allt eftersom. Att jag har svårt att berätta hur jag är. Hur jag var. Hur jag önskat att jag blivit.

Sen kommer det en dag. En dag när jag dessutom ska försöka lyfta Min Sjukdom. Inte nog med att man ska söka en karl. Han ska dessutom våga älska mig, acceptera mina barn OCH min MS.

Att jag som äkta norrlänning har lyckats göra dessa framsteg! Det borde ju få andra i samma situation att våga. Att vi tillsammans kan stötta varandra! Eller hur S? 😀

Kram Anna

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s