En ensam födelsedag

Vet att det är självvalt. Att jag var den som gjorde valet. Valet att bo ensam. Att känslan är tudelad ska jag inte ens försöka dimhöja.

Igår var lägenheten fylld till bredden! Det var släktingar. Det var de underbaraste barnen. Det var kusinbarnen till de finaste barnen. Det var exmake och släktingar och nära vänner. Ett helt härligt och vanligt kalas. Dagen före.

Vaknade i morse. En vanlig måndag. Inget speciellt. Egentligen. Förutom att det är en extremt fullspäckad jobbvecka. Det är ju skriftliga omdömen som ska skrivas klart. Bedömningarna ska tangentiseras… Startade FaceBook på mobilen. Inser då. Det är min födelsedag. Det rasade in gratulationer. Visst berörs hjärtat. Glädjen över att det finns nån där ute som orkar skriva en liten hälsning på några ord. Det behövs inte mer. För de tänkte på mig en kort stund. Det värmer. Å vad det känns.

Väl på jobbet spred sig rytet. Ryktet om att jag fyllde …40? Hmmm. Visst fyller jag år. Men jag håller mig till 35 i ett år till tror jag. Men nog njöt de när de fick pika och tracka mig lite.

Hade så fullt upp idag. Glömde till och med att se till att de pikande och trackande kollegorna skulle få några extra kilon runt magen. Hade ju sett till att ta med allt som blev över från kalaset och ställde in det i kylen. Det står kvar där än kan jag meddela. För inte ville jag ta med mig det hem. Då skulle ju alla kilon hamna runt min midja! Så i morgon måste jag komma ihåg att ställa fram tårtbrickan! Bara för att få ta hem den ren och tom!

Med glödande fingrar tog jag mig hem! Smög mig in i lägenheten. Insåg att det skulle till nåt drastiskt i köket på min födelsedag… Det blev jordgubbsfil & äggmackor. Det är stort det! Har nog aldrig kokat ägg när jag varit ensam. Bara för min egen skull. Längtade verkligen efter dessa ägg.

Sen var det bara att bita tag i kvällens göromål. Fortsätta värma fingertopparna på tangentbordet. Visst längtade jag efter de härliga och underbara barnen. Men när jag förklarade för Bella att jag skulle sitta och skriva hela kvällarna. Då tyckte hon att det var lika bra att hon hade sin fars fulla uppmärksamhet!

Så visst är den en ensam födelsedag. Just nu. Men med eleverna runt omkring mig. Kollegor som förgyller min vardag. Släktingar och vänner och bekanta som kommenterar och hälsar via FaceBook och SMS. Det gör ju att värmen sprids. Värmen från allas hjärtan. Det får min koncentration till mitt uppdrag att intensifieras. Det leder till att när jag trycker mitt sista tangentord för denna gång så infinner sig helgen och jag åter igen träffar mina barn!

Så fastän Bella tyckte att det var underligt att de vuxna inte bekymrar sig för vilken dag man firas. Att det var urjobbigt att inte närvara på min riktiga födelsedag. Så är det bara att inse. Det är egentligen en helt vanlig måndag. Fastän på denna dag för 35 år sen fanns min mor på BB och höll ett litet knytte i sin famn. Min mor och far namngav dottern till Ruth Anna Margareta Lindgren. Hon har växt. Hon finns här. Tangentiserar ut i cyberspace. På sin födelsedag! Den 35:te. Nu startar jag igång resten av mitt liv.

Kram Anna

Annonser

2 thoughts on “En ensam födelsedag

  1. Grattis min vän på din födelsedag! Då var det en alldeles speciell dag igår, hurra hurra!!

    Idag jobbas det på för full rulle här. Cyklade till jobbet idag och det var kallt, riktigt frostigt. Jag hoppas att ditt resten av ditt liv blir fantastiskt och lite till!
    Kramar i massor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s