Våga – våga inte

Det händer. Att jag sitter vid datorn. Känner att jag vill skriva. Men vågar inte. Vågar inte för att det känns kanske för personligt. Vågar inte blotta mig. Vågar inte stå för det jag känner just den kvällen.

Vet att det är många där ute som verkligen tycker att man blottar sig direkt man skriver på en blogg. Men det är ju så att man väljer vad man skriver. Att det försigår så mycket i ett liv att man tar ju bara små axplock att skriva om. Ett litet microgram av en hel dag. För visst finns det otroliga saker man kan skriva varje dag. Allt som händer en är ju egentligen små under. Varje sekund.

Men det handlar ju om vad man vill dela med sig. Vad man vill föra vidare. Hörde en diskussion om bloggar. Hörde liknelsen att stå och skrika på stan om ens liv. Visst vänder jag mig till hela världen. Visst vänder jag mig till de som jag inte känner. Men jag väljer ju samtidigt nåt som jag kan dela med resten av universum.

Vissa dagar känner jag att jag vågar. Vissa dagar känner jag att jag skulle kunna skriva nåt riktigt personligt. Nåt som verkligen blottställer mig. Jag som sitter vid tangentbordet. Att det skulle kunna se fint ut som ett inlägg. Att det dessutom skulle kunna intressera nån annan.

Men så kommer det tider när det känns som om allt jag är på väg att skriva blir nåt som är mina ord. Mina ord som ingen bör läsa. Det är då den lilla röda kommer fram. För att skriva måste jag få göra. Orden flödar även när jag inte använder min blogg.

Oftast dyker modet upp. Nån dag senare. Men då finns ju boken. Då kan jag läsa igenom. Göra nån liten förändring. Så att jag inte står där alldeles naken. Naken inför hela världen. Men boken är min räddning. För ibland vågar jag. Ibland vågar jag inte. Är ju en riktig fegis. Egentligen. Fastän jag bloggar. Fastän jag möter människor. Fastän jag pratar konstant. Fastän jag ler och bemöter dig med den värme jag gärna delar med mig av.

Att våga uttrycka sig. Att våga använda orden. Våga säga vad man vill. Våga berätta hur man känner. Det är ett mod få förunnat! Om du är den modige. Kanske du kan dela med dig lite till en fegis?

Ta hand om er!

Kram Anna

Annonser

2 thoughts on “Våga – våga inte

  1. Mmm, visst är det så…ibland funderar man på vad som ska skrivas…och inte. Det som kanske ska sparas i hemliga boken. Jag tycker man ska skriva precis om det som hjärtat säger. Hjärtat talar det rätta språket. Skriv om det du vill!! Det är det viktigaste, eller hur? Jag läser och jag njuter!
    Kramar om dig

  2. Otroligt klokt skrivet.
    Det är inte heller alla som kan uttrycka sig med ord. Vi som gör det ska vara tacksamma för den möjligheten, vare sig det är genom en blogg eller dagbok eller något annat medium. För visst får man ut mycket av det själv? Jag tror också att det är viktigt att, precis som du skriver, välja vad man vill att världen ska ha möjlighet att läsa. Lite eftertanke är inte fel. Det man inte vågar skriva i blogg kanske man inte ska skriva i blogg!

    Kram
    Å

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s