Kommunikation javisst!

Peace, love and communication… Typ va? För visst kan det behövas alla tre.

I krig så fungerar ju inget av de ovanstående. I krig är ju allt så destruktivt. Ingen lyssnar på den andre. Kärleken blir blind. Eller går över till hat. Freden svävar iväg till annat land…

Vet att jag har bloggat tidigare om hur viktig kommunikationen är. Vet att en stor del av relationer handlar om just informationsöverföringen. Vet att om den förbindelsen brister. Så rasar hela förhållandet.

Så kommer man till mig. Jag vet. Jag har hela handboken framför mig. All teori bara rinner ner via mina armar, fingrar och tangentbord. Ändå sitter jag här med en skilsmässa. En lycklig skilsmässa i och för sig. Men det handlar ju om att kommunisera. För det gör vi. Vi pratar och diskuterar allt. Tack och lov.

En kväll som denna känns helt underbar. Att kunna umgås tillsammans med barnen. Utan att det känns konstigt. För vi har verkligen pratat om allt. Förklarat för barnen. Att vi är kompisar. Vi är de bästa vänner.

Senast i morse kom orden: Vi saknar en pappa här. Jag vet att de saknar sin pappa när de är hos mig. Jag vet att de saknar mig när de är hos R. Jag var så glad att orden kom. För då var det okej att prata om det. Vi lyfte det. Vi diskuterade det. Har tidigare sagt åt dem att det är helt okej att säga de orden rakt ut. Att känslorna får finnas där. Att de inte är förbjudna.

När jag sade det sist så gick dottern runt och nynnade på den okända låten jag längtar efter pappa. Hela eftermiddagen och kvällen. 🙂 Men det känns skönt att det får vara så. Det känns så rätt att vi kan sitta och prata om hur känslorna existerar.

Denna dag känns stor på nåt vis. Denna dag känns toppen.

Hur känns din dag? Hur mår kommunikationen i ditt liv?

Kram Anna