Rädd för ett nej

Ler i min tysthet. Ler åt minnen. Minnen från min barndom. Jag var den tysta tjejen. Den lågmälda flickan längst fram i klassrummet. Jag var den som inte frågade utan väntade på svaren. Jag var den harhjärtade systern som skickade lillasyster att ringa på dörren till grannen. För jag var rädd för ett nej.

Försöker uppfostra barnen. Försöker få dem att förstå. Att när man ställer en fråga. Ska man alltid veta att det finns både ett negativt och ett positivt svar. Att man inte alltid ska förvänta sig att det blir som man vill.

Men sen när jag säger godnatt. Pussar dem på pannan. Stoppar om dem. Blir jag den lilla flickan. Återigen. Lika rädd för att få ett nej. Som när jag stod bakom knuten. Såg lillasyster ringa på.

Så då ligger jag lågt. Ännu en kväll. För ställer jag inte frågan. Får jag ju inte ett nej. För ställer jag inte frågan. Får jag ju inte ett svar. För jag måste ju vara beredd på att det kan både vara positivt men även svidande negativt. Måste ha den inställningen. Innan jag ställer frågan. Så det blir inte i kväll heller. För jag står bakom knuten. Och ingen vill ringa på åt mig…

Kram Anna

Annonser

5 thoughts on “Rädd för ett nej

  1. Åh, önskar du kunde få lite av mig, jag kan ställa för många frågor istället är jag rädd… Vore bra om jag kunde dela med mig av dom, så får vi båda lite lagom.. På vilket sätt är du rädd för att få ett nej…? Svara bara om du vill min mvän, jag sa ju att jag frågar för mycket. Kramiz m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s