Egoistens anteckningar

Du kan kalla det själviskt. Du kan kalla det egotrippat. Visst är det det. När man skriver av sig på en blogg få läser. Visst är det det. När man skriver av sig sina funderingar i ett mail och inte skickar det. Visst är det det. När man skriver ett brev eller en notering och inte lämnar det. Men trots det så känns det så skönt. När det väl är på pränt. Att se orden flyta fram. Se hur man kan vrida och vända på uttrycken. Tills man är nöjd. Det är en vibrerande känsla. Att kunna förmedla sig utan att någon avbryter. Utan att någon säger att man har fel.

Tills man har skickat mailet. Tills man har publicerat inlägget. Tills man ser personen i ögonen. Och man förstår. Att den har läst. När frågan kommer: Vad menar du med… Då börjar det jobbiga. Att uttrycka sig i verbala ord. Att förklara sig där och genast. För det blir oftast fel. Det blir så sällan det jag tänkt mig.

Jag vet att det är en del av kommunikationen. Jag vet att man ska kunna se den andre i ögonen och säga det man funderar på. Säga det man har på hjärtat. Men hjärtat stänger oftast in de verbala orden. Men jag håller på att lära mig. Jag är fortfarande en lärling. En lärling som slår sig blodig ibland. Skrapade knän och såriga handflator. Men ger upp? Nej inte än. Inte nu. Jag står upp. Med mina anteckningar i handen. Egoistens anteckningar. Som jag denna kväll publicerade på en blogg. Ute i cyberspace! Å du hittade hit. Välkommen tillbaka!

För visst är det en liten egotripp. Att sitta själv och skriva ner funderingar. Tankar. Ibland är det bara strunt. En minimalistisk föreställning inuti mitt huvud. Den växer med hjälp av trummandet på tangentbordet. Eller en mening som sägs i umgänget med andra. Den hänger kvar i minnet. Den funderingen kan alstra ett inlägg på flera hundra ord.

Ungefär som denna. Egoistens anteckningar. Den kommentaren fick jag för flera veckor sen. Men tanken att skriva nåt. Den har funnits sen dess. Kunde inte bli av med den. Tanken alltså. För visst är det sant. Att man är lite egoistisk när man skriver ner nåt. Å inte delar med sig. Sen finns det saker som kan vara bättre nerskrivna och bortkastade. Annars kan människor bli så sårade.

Men denna egoists inlägg blev cirka 400 ord.

Kram Anna

Annonser

2 thoughts on “Egoistens anteckningar

  1. Nja att blogga behöver absolut inte vara av egoistiska själ. Jag bloggar nu mera när jag känner för det och för att många ber mig blogga dvs bloggar minst lika mycket för andra 🙂

    Fast att skriva brev utan att sända iväg dem det gör jag ibland om jag är arg, ledsen eller på annat sätt behöver avreagera mig. Ibland skriver jag ett brev läser det och raderar det. Ibalnd sparar jag det i min dator och läser det långt senare. Tycker att det är rehabilitering för själen att skriva fast jag vill nog inte så ofta dela med mig av just dessa texter (men någon har jag delat med mig av).

    Ha en fin kväll, eller natt är det nog nu/Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s