Robotanne

Hemma igen. Efter en heldag på jobbet. Träffat mina underbara elever. Diskuterat och mött dem på alla möjliga nivåer. Träffat föräldrar. Trevliga möten.

Det sker när Robotanne tar över. För självklart vill jag sätta mig i ett hörn. Ruska huvudet och skrika rakt ut. En sån orättvisa får inte existera. För olyckan var framme. Ingen ville någon nått ont. En hemsk och tragisk olycka. Där alla är offer.

Skrivanne har fått knappa ner sorgeord. Anna har mött vänner och kollegor i personalrummet med tårar i ögonen. Sen ruskar man av sig. Tar på sig masken. Blir Robotanne. En mycket mänslig robot, men ändå. För att klara av den verklighet som uppenbarat sig denna vecka så måste en avskärmning ske. För att man ska kunna jobba. För att man ska kunna fungera i mitt liv.

En kram. En stärkande kram. Frågan: Klarar du det? Vill du stanna kvar? Sen ruskade jag igång Robotanne. Log och tog itu med resten av dagen.

Fixade det? Ja. Tack vare Robotanne, vid vissa situationer. Tack vare vänner och kollegor som finns där och pratar om det som hänt. Tack vare barnen som med sina funderingar lyckas ventilera det svåra. Tack vare Skrivannes möjlighet att skriva här. Tack vare Annas förmåga att skicka en tår efter kinden när orden tar slut. När känslorna blir för starka att uttala i ord.

Men tro inte att jag sitter i ett hörn och skriker. Tro inte att jag håller på att bryta ihop. För visst kommer det en dag när det blödande såret är mitt i sin helnings process. Visst kommer det en morgon likt många andra. När allt bara känns helt underbart. Men det ofattbara som skett i vår lilla by kommer att få hjärtat att blöda ett bra tag…

Men vissa stunder. Mitt i sorgen. Då behövs Robotanne. Den ack så mänskliga roboten med en trevlig mask. Socialt fulländad. Professionell ut i fingerspetsarna. Och det fungerar. Ett tag. För att sedan läggas åt sidan. Låta Anna komma fram. För att på kvällen. I soffan. Låta Skrivanne knappa sorgeord.

Kram Anna

Annonser

One thought on “Robotanne

  1. Ibland måste man bara gasa på och ta sig igenom svåra tider. Dock behöver man få sörja i en sorg om inte nu så kommer det senare. Ibland kanske man måste vara den starka och på något sätt ger det styrka att hjälpa andra. Det är som om det funkar…du vet ”den som ger den får mer” Nu vet inte jag vad som skett i din by, vad er sorg handlar om men jag vet att jag önskar dig styrka. /Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s