Jennifer Rush och Power of Love. Den dundrade ut ur högtalarna. Denna dansade man tryckare till. Som bybarn for man in till Byske och Impuls (ungdomsgården) eller in till stan på UG. Där samlades alla. Man gick runt och letade honom. Eller letade nån. Nån som kanske inte skulle neka en dans. Nån som kanske skulle tycka om en sista dans. En sista näradinkinddans. För att förvänta sig en kille komma och bjuda upp mig. Det var inte att tänka på. Lilla jag som försvann i mängden. Lilla jag som var längst av alla. Finnar i ansiktet och osäkerheten själv…
När minnena sveper över mig. När jag minns en tid som var spännande, rolig och härlig. Men även ångestladdad, tårfylld och jobbig. Tack och lov att tonårstiden är över. Vill inte göra den igen. Men en liten tripp längst Memorylane går ju alltid bra…
Kram Anna
Skrivanne´s funderingar 
Jaså, du har också lite 80-talsnostalgi… jo, nog minns man ett och annat disco, fast det var länge som jag kände mig väldigt obekväm på sådana. Mycket osäkerhet och nervositet! 😉
En fantastiskt vacker sång!!
Ha en bra dag :-))
Tack för trippen!!
Hihi det var så jag trodde det var…men tänk så det blir när man är lite trött 🙂 Skönt att han är hemma igen!
Min dag har varit full rulle med möten på jobbet och hunden har blivit av med stygnen, skönt!
Ha en skön kväll iaf!
Kram
Ja nog väcker den minnen alltid…mysig & vacker sång!
Den minns jag som igår 🙂 Bra är den!
Har en tonåring här hemma just nu så jag kommer ihåg precis hur det var att vara tonåring…. hon påminner mig lite då och då och ibland ofta.
Kram
Nog väcker den låten minnen. Snarlika dina faktiskt!!! 😉
Ha en fin kväll!
Kramen, Maria
va vacker den är
Kram till dej