Tough love

Innan jag gick för dagen. Fick jag en kommentar. En riktigt tuff kommentar. Riktad direkt mot mig. Lite avundsjuka. Blandad med tough love.

Att jag har haft tankar på vikten. Under hösten. Efter jul. Det vet de flesta runt omkring mig. Maken tycker att den beniga rumpan är ett gissel. Jag är nöjd. Nöjd över att ha aktiverat mig själv så pass mycket att det skiljer 9 kilo från höstens läsårsbörjan till nu. Nöjd över att jag bara har varit ute och promenerat. Tagit bort extra portionen. Ätit gott på helgerna. Men haft en make som ställt fram lagomportioner av snacks och godis. -9 kilo.

Idag kom en kollega och petade mig i magen. Lite små retandes. Jag frågade vad det var.

Måste ju få peta dig i magen medan du är kvar. Innan du försvunnit helt!

Jag skrattade och sade åt kollega att lägga av. Att det var ju inget nytt. Har ju legat på denna vikt i cirka en månad förutom när jag gick upp lite under påsken…

Vi har tänkt sätta upp en lista på kylskåpet!

Det är en metod att peppa varandra för att kämpa med vikten. Jag har varit med de senaste åren. Då har jag kämpat bort cirka 5 kilo men gått upp igen efter sommaren.

Sedan kom en riktig kommentar som tog. En kommentar som fick mig att le och gå. För det var en äkta tough love kommentar. Den innehöll ordet anorektiker. Den kommentaren visade att grabbarna grus bryr sig! Fastän det låter elakt emellanåt. Det känns som ungdomens tider. Med killgänget och de haglande kommentarerna.

Men hur är det med maten och Anna då? Jag fullkomligt älskar mat! Jag har inget stopp om det finns obegränsat med mat. Därför är det så skönt att ha tagit beslutet att en portion räcker. Sen ser jag till att det finns alla delar av kostcirkeln. Till lunch äter jag rejält med mat. Det gör jag. Fast jag äter riktigt fort. Resterande av måltiderna äter jag lagomportioner även där.

Så anorexi – Nej! Kommer jag att gå ner mer? – Nej! Jag har ju kommit till en punkt när jag är nöjd. Jag kommer inte att kämpa för att gå ner mer. Jag kommer att kämpa för att stanna i vikt! Det känns så lyxigt. Lyxigt att vara på denna sida av det magiska strecket. Att kunna ha som mål att behålla den magiska vikten!

Härmed lovar jag er alla! Jag kommer självklart inte att stå på kylskåpet denna vår. Jag kommer dock att ge dem en glirning eller två. Tougth love, U know! För att jag tycker om dem allihop!

Kram Anna

Annonser

7 thoughts on “Tough love

  1. Å, vad duktig du är!! Jag kämpar med vikten, eller??? Ja, jag börjar undra. För mig funkar inga dieter utan träning. Nu när jag inte kan träna som jag brukar så har ju kilona smygit sig på… Gillar inte alls läget som det är nu, jag som varit så duktig fram till och med i december när ryggen pajjade. Hm, ja det är väl bara att vänta å se vad läkaren ordinerar imorgon!??
    Men nu ska jag inte gnälla, jag skulle ju berätta att jag beundrar det du gjort å ja, du har all rätt att va STOLT!!! Blir GLAD FÖR DIN SKULL!!! 😉
    Stor Kram, Maria

  2. Vad härligt, att ett sånt enkelt recept på viktnedgång faktiskt fungerar!
    Jag försöker samla motivation för att komma ut på en promenad åtminstone ett par gånger i veckan, men det går så där. Eller det går inte alls…så tröstäter jag istället. Nåja, det blir väl bättre vad det lider…

    Kram
    Katti

  3. Imponerande! Gud vad du varit duktig! Sträck på dig!

    Såna där kommentarer är inget att bry sig om för oftast bottnar de mest i avundsjuka. Jag tycker det är så dåligt att dra in ordet anorexi för det är definitivt inget ord att skämta om.
    Jag gillar ju mat också som du vet och godis. Livet är här och nu och till för att njutas av, tycker jag! Sen ska man vara nöjd med sin vikt och sig själv, det är det viktigaste.
    Har du ätit någon speciell kost?
    Kramkram

  4. Jag tycker att kommentarer som rör både om man väger lite för mycket eller lite för lite kan vara väldigt sårande, och känns inte alls som rolig kommentar.. bara dåligt hyfs. Men bra om man själv kan skaka bort det och strunta i gliringar…
    Hm, gissa om herr Fräken var skeptisk till spikmattan när jag föreslog den?!!

  5. Vad duktig du är…..Såklart ska du vara glad o stolt att du lyckats med den bedriften…En del är nog avis men det ska du strunta i. För ett antal år sedan tränade jag (ännu mer) o vägde väldigt lite, jag fick med då lite smågliringar om just aneroxi…men jag skulle nog aldrig kunna få den sjukdomen då jag älskar att äta alldeles för mycket, då rör jag hellre på mig mycket, o unnar mig samtidigt mycket, bra ekvation, kram

  6. Va duktig du är med vikten.
    Själv började jag med en nutrilett kur idag.
    Jättespännande ?! Nä, men det funkar.

    Ha en bra kväll !
    kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s