Att längta

Längtan efter ledighet. Längtan efter nåt ouppnåeligt. Längtan efter sovalängepåmorgonen. Längtan till extramys.

Jag längtar självklart till jullov. En vecka kvar. Ett lååååångt jullov. Där man kan gå i pyjamas fram till lunch. Man kan ligga i sängen till mellis. Bara för att man kan. Men jag vet att jag inte är sån. Jag kan inte ligga kvar länge i sängen. Ett tag. En extra stund med en bok. Sen börjar det spritta i kroppen. Måste få gå upp och börja dagen. Jag är mer en morgonmänniska än en kvällsmänniska.

Men bara känslan av att jag kan. Det längtar jag efter. Om en vecka… Nästa fredagsmys är ett riktigt ledighetsfirande.

Vad längtar du efter?

Kram Anna

Pysseli och pyssela

Jag och pyssel går inte riktigt ihop. Det är bara att inse. Har verkligen försökt. Tidigare år. Har verkligen fixat allt runt. Men när det gäller inspiration. När det gäller kreativitet i pysslandet så tar ju dottern priset! Hon är verkligen en naturbegåvning. Mitt intresse ligger mest i att skaffa fram pysselmaterial åt de kreativa.

Gjorde samma sak igår. Inför vårt pyssel fanns det en kollega som blev sittande med visningsex tillverkning. Å jag plockade fram material… Resultatet blev otroligt bra! Trots att vi inte är några pysseltomtar nån av oss… Barnen var nöjda över förmiddagen! Det är ju det som räknas. Lr hur?

Dottern har suttit och plockat fram en massa pyssel från dagen. Jag ler. Sen var vattenfärgerna fram en sväng i kväll. Hon är pysslig. Jag njuter av det jag saknar.

Sonen har haft lite biverkningar efter vaccinationen han fick igår. Inget allvarligt. Ont i armen, huvudet och en gnutta förhöjd temp! Hoppas bara att han känner sig fräsch i morgon när de ska på Vinterbal på skolan!

Nej nu har Glöggteet tagit slut och jag ska ta nåt annat att bedöva halsen med!

Kram Anna

Soffvärmare

Vännen
Kompis
Problemlösare
Diskussionsvältare
Stöttepelare
Mottagare
Utredare
Lyssnare
Kompis
Vännen
Önskar din närvaro
Kan du bli min soffvärmare?

Kram Anna

Ett påklätt fredagsmys i soffan

Har verkligen fått ett härligt skratt idag. Ett härligt förlösande skratt efter ett underbart tjejsnack. Vi pratade livet. Vi pratade karlar. Både de som varit. De som finns. De som saknas. De karlar, alla andra förväntar sig ska stå på rad utan för min lägenhet. Hahaha!

Vi drog en underbar slutsats. Att man kanske skulle starta en firma. Som levererar påklädda fredagsmyskarlar. Fredagsmys utan sänggående. Vi kom fram till att det nog var det enklaste. Att ha någon att prata med. Att lösa världsproblemen med. Men kläderna på!

Det var nog inte jag som skulle fixa firman. Det var nog min vän. Som skulle leverera karlarna till mig! Så jag inväntar fredagen med spänning. Den barnfria fredagen nästa vecka sitter jag i soffan. Öppnar en flaska vin och ser vem som dyker upp utanför dörren! Men jag kom även fram till att jag skulle vara så nervös. Det skulle nog bli mer en plåga att inte veta vem som skulle komma och prata med en…

Så jag vet inte jag. Det blir nog att mysa lite lätt i min svarta varma skinnsoffa. Både påklätt och singelvarning!

Ha en underbar kväll… Ni är även välkommen in till Zvammel/Imse och kika på vad jag har gästbloggat om! Hon har varit med om en trafikhändelse som behövde lugna ner känslorna innan morgondagen. Jag nämnde det kalla vita…som tyvärr mer eller mindre har smält bort nu…

Kram Anna

Fingarna fryser till is

Ja inte till vardags. Inte på grund av decembertemperaturen som håller sig till det otroligt nesliga nollgradiga strecket. Chattar och småskrattar gott. Både med den ena och den andra. Det handlar om FB. FaceBooks träsket har fångat mig. Känner att de ensamma stunderna livas upp av andras statusuppdateringar. Känner att det finns så många jag har missat. Känner att det är så många jag har saknat. Känner glädjen över att återfå kontakt med en hel drös av människor. De har kommit och gått i mitt liv. Det finns släktingar som finns lååååångt bort. Nu kan jag sitta och chatta med dem. Lika lätt som att sitta med grannfrun och tangentisera en stund.

Men mitt i. Kommer en allvarlig fråga. Mitt i en chattkonversation. Kommer en fråga om känslor. En fråga där allvaret är naket. Där allvaret är så blottat att fingrarna fryser till is. Mina annars så valsande fingrar får inte ner ett ord. En chatt utan ord är ingen konversation alls. Men att se mina svar. Se dem tryckta. Tangentiserade. Det är för svårt. Slingrar mig. Undviker. Skämtar bort. Allt för att slippa se de svåra orden nerskrivna.

Så ja. Även för mig fryser fingrarna ibland. Speciellt när det gäller att skriva om det svåra. Det jobbiga. Det är bara att se hur lite jag skrev under sommaren. För det skrivna kan ofta såra. Men trots att allt är så bra med mig. Känns det jobbigt att återigen lyfta. Att försöka förklara nåt som är så svårt. Då fryser de… Förutom här. Förutom när jag ska prata runt det svåra. Då valsas det som aldrig förr… För att skriva och chatta. Lite tangentiserande på FB underlättar mitt sociala liv!

Kram Anna

Ler

Ler trots huvudvärken
Ler trots halsont
Ler trots hostan
För ni är otroliga
Inspirerande
Underbara
Ler och trotsar
De små åkommorna
Ler och trotsar
De små skavankerna
Ler och njuter
Trots allt av livet

Kram Anna

Singel…oj oj oj

Vad innebär det egentligen att bli singel vid 34 års ålder. Ensamstående med två barn varannan vecka. En pedagog som jobbar 100%. Boende i en tvåa. I en lite by utefter E4:an.

Känslan av att vara singel har inte riktigt infunnit sig än. Känslan av att bara vara lite av en gräsänka ligger kvar. Rädslan att såra nån finns kvar. Det kommer att ta ett bra tag innan jag kan slappna av. Det kommer ett ta en tid innan jag låter mina murar rasa. Innan jag vågar släppa in en ny person i mitt liv. Men en sväng i utelivet vågar jag mig på. En sväng ut och kika in alla fina karlarna som finns i omgivningen… För att titta kostar ingenting. Inga brustna hjärtan. Inga sårade hjältar.

Stod och myspratade med sonen nyss. Han frågade om vi skulle bo i tvåan resten av våra liv. Jag skakade på huvudet. Jag försökte förklara att jag hoppas. Hoppas på att en dag. En dag finna en livskamrat. Som kommer väl överrens med mina barn. Delar min livsuppfattning. Och tilltalar mig… Sonen tyckte att de skulle vara spännande att flytta… Men inte utanför Sveriges gränser. Där satte han stopp…

Många delar som ska passa in. För jag vet vad jag vill ha. Jag vet vad jag önskar. Sen får vi se vad framtiden visar… För att vara singel…oj oj oj. Det är inte det lättaste. Att få ihop veckan med barnen. Att se till att alla mår bra. För att sen sitta i soffan och ta igen sig veckan barnen är med sin far. Önska sig bort till…

Så nu är frågan. Hur länge orkar man leva singellivet? För visst är det speciellt. Visst försöker man vara fin. Visst känns det alldeles… alldeles… underbart!

Kram Anna

Vad göra

Blir så arg
Blir så frustrerad
Hur kan du göra så
Hur kan du ens existera
Utan att jag får röra vid dig
Utan att jag får uttrycka mig
Försöker lugna mig
Försöker komma på
Vad ska jag göra
Vad ska jag säga
Utan att såra dig
Utan att göra nån illa
För din existens
För din närvaro
Får min värld att snurra
Får mig ur balans
Vad göra
Vad säga
Jag längtar
Jag älskar

Kram Anna

Offensivt – defensivt

Att veta att man har fel. Att veta att det kommer att skapa stor irritation. Att VETA. Då kan man komma undan genom att skapa kalabalik. Då kan man attackera. Då kan man anfalla. För att alla andra inte ska se vad man gjort fel.

Det förstår jag nu. Jag förstår lite mer. När jag benat ut hela frågan. När jag klarat av att lugnat ner. När jag lyckats tränga igenom masken.

Att du kör det offensiva för att jag inte ska bli arg på det du gjort fel. Älskade lillvännen. Älskade troll. Så skönt det var att prata. Så skönt det var att bevisa att det finns ett sätt som innebär att lägga korten på bordet. Förklara. Diskutera. Komma överrens. Så skönt det var att ge dig en kram. Så skönt att ha dig hemma! Så skönt att kunna ligga i sängen bredvid dig. Planera veckan. Se framåt.

Hoppas att jag har lyckats med att förklara för dig. Så att vår vecka blir lika underbar som jag hoppas på…

Älskar dig sonen!

Kram Anna

Aj aj aj

Man skulle kunna tänka sig att det skulle ha varit en jobbig morgon att vakna upp till. Efter en underbar kväll i glada vänners lag. Både gamla och nya ansikten. Efter lite röd vin. Efter många rytmer där kroppen rörde sig i takt. Många ord med underbara människor. Efter Style framträdande där dansgolvet var fyllt till bredden med samma människor. Sjungandes.

Men det var en underbar morgon. Vaknade sakta till liv. Kände att huvudet bar inte på ett enda dunkade alls. Kände att huvudet var på topp. Bestämde mig för att sätta mig upp för att smyga mig på toaletten. Aj aj aj! Fötterna började köra en egen klagosång. Det gick visst nåt så här:

Ont det gör ont det gör ont

Typ. Hade dessutom turen att få fortsätta gå i dessa höga klackar på stan. Eftersom jag inte hade ett par extra med mig! Men jag fick skjuts in till stan av underbara H och P! Gick en första julklappsinköpsvända med systrami! Åkte bussen hem till Cheese! Väl hemma tog jag en efterlängtad dusch. För vid det tillfället behövdes den varma duschen. För att dämpa sången. Dämpa den ilskna tån som började skrika så hemskt. Den är inte som alla andra tår. Den skriker så att den blir hes.

Lade mig på soffan efter middagen. En liten stund. När jag vaknade till så kände jag aerobicspasset på discogolvet hade efterlämnat träningsvärk i rygg, ben, armar samt knän… Så nu sjöng hela kroppen. Förutom knoppen. För den kändes fortfarande på topp!

Med en hel kör av sjungande kroppsdelar var det dags för sprutan. Alldeles allena var jag. Skulle jag fixa att ta sprutan själv? Det var extremt länge sen sist. Hade alltid haft någon bredvid mig som tryckt. Mitt i en chatt tvärtryckte jag till. Så var det fixat! Blev inte ens ett aj aj.

Men hur träningsvärken ska te sig i morgon…kan jag bara ana. Hur tån ska kunna komma i form för adventsfesten för att se lillsyrran som Lucia, kommer vi att få veta i morgon!

Så jag har ställt bort mina otroligt snygga stövlar…till nästa gång jag ska ut och dansa…

Önskar er alla en underbar lördagkväll!

Kram Anna