Jag har fått kamma igenom dotterns rastaflätstjorviga hår och flätat dem för natten. Vi har legat och läst om Vildatilda som alltid ljuger och hennes strapatser. Vi läste i mer än 30 minuter. Hon läste medan jag smorde hennes torra utslag på kroppen. Sedan fick jag ta över och fortsatte och läste tills hon tyckte det var dags att avrunda för kvällen och kläderna togs fram för att hängas upp på kroken. Kroken vid sängen. Det är viktigt. Viktigt för en bra morgonrutin. Men i morgon ska det även smörjas. För hydrokortisonsalvan måste smörjas morgon och kväll när hon är så pass torr och sårig i alla vecken.

Sedan smög en grabb in innanför ytterdörren. Påbörja kvällsrutin nr 2. Kvällsmåltiden värmdes och inmundigades. Duschning genomfördes och vi fick en nedvarvning med hjälp av en bok vi läste gemensamt ur.

Det är verkligen dags för tid för de närmaste. Berätta om hur fantastiska de är. Förklara att min kärlek till dem kommer alltid att finnas här. Beskriva värdet av att ha dem i mitt liv. För vi vet att dagarna som tickar på är livet. Och att livet är på tok för kort för att vara arg och sur utan att göra något åt det. Att låta energin fyllas på av omgivningens energigivare. Välja bort energitjuvar. Leva livet här och nu. Och dela med sig. Av energi. Se de som finns i omgivningen. Bland de närmaste. För nu är det dags. Tid för de närmaste…

Kram Anna

Beslutet att åka på simhallen och ta simlängd efter simlängd visade sig vara riktigt lyckat. Efter en kilometer så kände jag att orken fanns att bara fortsätta och fortsätta. Jag simmade nära på en timme och hann med två kilometer. DET var superlänge sen. Jag är lång ifrån en fd elitsimmare och har väl ingen superteknik, men ack så skönt för leder och resten av kroppen att utan belastning få röra på mig. Jag fick ta mig an de tankar som skulle bearbetas och förbereda eventuellt jobb som ska göras på torsdag! Detta var steg nr två i min motionsinriktning. För i söndags var introduktionen till yoga, som jag verkligen har sett fram emot! Jag blev så glad att få feedback och höra tips och idéer för att skapa förståelse. Min amatör yoga hemma räknas absolut inte alls!! Nu var det på träningsriktigt… Nästa söndag kommer att bli tuff!

Men tillbaka till gårkvällen. När jag kom hem tog jag hundarna med mig på en 4 km snabbprom. Allt för att slippa hamna i funderar soffan, men jag hamnade där efter ett tag. I myskläder, under mysfilten i myssoffan. Hade mitt hjärta i Stockholm på arbete och barnen hos sin far. Så jag lade mig för att se film… Mellan blinkningarna förstås…

Men somnade om i sängen efter liten funderingsstund. Tydligen för jag vaknade av väckaren som påminde mig om att det var dags! Dags att värma upp lillgolfen för en sväng ner till Umeå. NUS skulle återigen få ett besök, men denna gång skulle jag parkera på utmärkt plats! Allt för att slippa parkeringsböter…

Min fina vän H hade ordnat sin arbetstid så att hon skulle följa med mig. Jag tog körningen ner och tiden ner gick fort eftersom vi hade en hel del att diskutera och trevligt sällskap får tiden att flyga!

Väl framme gick vi igenom hur dagen skulle se ut. Vi handlade lite frukost och jag påbörjade en prebehandling med värktabletter samt kortison, vilka tabletter vi löste upp och jag drack dem. Dessa tabletter togs i ett försök att minska biverkningarna. Detta toppades av antihistamin som jag fick i sprutform i samma kanyl som droppet. Redan samma stund jag fick medlen i min kropp kände jag tröttheten. Den dränkte mig och jag somnade direkt mitt stöd sade åt mig att vila. Jag sov nära på 4 timmar (förutom de tillfällen de skulle ta tempen samt blodtryck). När fyra timmar gått bad jag fina H köpa lite lunch för då påbörjades ”lättgravningen” som jag kallade den. Koksaltlösningen som skulle rensa lite efter behandlingen…

Nu efteråt kan jag meddela att jag fick små biverkningar. Riktigt små. Tack vare att den lilla frossan jag kände var mindre än sprutans biverkningar där jag emellanåt får ligga och hoppa i sängen!

Så väl hemma, tack vare fina H:s hemkörning, så känner jag mig fortfarande antihistamintrött, men det förväntar jag mig ska försvinna under natten. Men det känns verkligen som ett stort steg. En ny bromsmedicin… Andra steget är taget… Nästa kommer så småningom! Spännande!

Kram Anna

Så nu sitter jag här i min trea med mina två sovande hjärtan, längtar efter min älskade och önskar att natten ska vara mild mot min kropp… För sista gången… Efter det sista trycket…

Kram Anna

Tack och lov kunde mitt ansikte räddas under ett samtal med MS teamet. De meddelade att behandlingen kunde skjutas upp en vecka! Puh…

Så i onsdags var det dags igen. Att invänta nålen i armen som skulle leda den dubbla kontrastvätskan in i mitt blod. Att lägga mig på britsen för att sedan föras in i tunneln. Denna gång hade jag bestämt mig för klassisk musik i hörlurarna. Det spelar egentligen ingen roll för jag somnar ofta riktigt fort. Det är ett riktigt sövande ljud, om än ganska högt… men självklart infann sig vilan ganska omedelbart, tack och lov! Resultatet visade inga inflammationer i hjärnan (tack och lov fanns DEN kvar) vilket märks nu när jag mår utmärkt!

Besök 1 innebär alltså MR, blodprov, olika fysiska neurologiska tester, enkäter… och det jag gruvat mig mest för… Lumbalpunktion… Also known as: Ryggmärgsprov…

Denna gång fick jag lägga mig med en gång. Men det löste inte klumpen i magen. Känslan att hela kroppen skriker: Nej jag vill inte! Inte igen! Ändå har jag planerat detta tortyrmoment två gånger till…

Jag fick ligga på sidan med en kudde mellan mina knän. Min älskade syster satt hos mig. Hon berättade och förklarade, var tyst när jag surrade av nervositet, tokpratade när jag var tyst, diskuterade sjukvårdsläget när vi väntade… Var helt enkelt underbar!

Jag fick först en bedövning och sedan påbörjade sökandet efter min ryggmärgsvätska. Det blev lite av ett detektivarbete. Doktor Anders tyckte att det gick så lätt men att det sedan visade sig vara tryck och ilningar samt spasmer ner i höger ben. Det var bara att backa och börja om något… Men så till slut efter många om och men så började det att droppa!

De passade på att även tappa blod för ett så kallat ”Blood Patch”. Det innebär att när de tappat klart av ryggmärgsvätskan, injicerade de mitt blod under huden genom ingångshålet. Detta blod ska då koagulera och bilda en blodlapp som ska förhindra läckage av ryggmärgsvätskan. Det var nämligen detta som hände sist när jag fick huvudvärk i tre dagar. Att det droppade vätska. När allt var klart fick jag ligga kvar i en halvtimme och likt ett timglas vända mig med fem minuters intervaller. Detta för att sprida ut blodet över hålet innan det koagulerat helt.

Jag lyckades ställa mig upp och kände mig riktigt alert… Ända tills jag kom ner till huvudentrén. Då kom den välbekanta vakuumhuvudvärken på besök… Tack och lov blev jag inte illamående, kallsvettig och allmänt sjuk denna gång. Men vakuumhuvudvärken är så typisk med sitt tryck över tinningarna. Men det är lätt åtgärdat eftersom den lättar direkt jag lägger mig ner.

Innan jag kom hem efter nära på två timmars bilfärd. Med ett bakåtlutat passagerarsäte. Så hade spänningshuvudvärken anlänt. För jag hade verkligen varit spänd. Jag hade legat och ansträngt hela kroppen under hela provet. Men spänningshuvudvärk går att bota med värktablett, vilket vakuumhuvudvärken inte bryr sig om.

Men dagen var lyckad. Tack vare fantastiska människor omkring mig!

Jag uttryckte mig så här i onsdags på FB:

”Är så fantastiskt glad över mitt sociala nätverk!
Mina underbara kollegor som rycker upp mig när det kändes jobbigt inför dagen, samt de som skjutsade mig från jobbet pga verkstadsbesök för lillgoflen.
Min fina Fia som skjutsade mig till stan i min bilbrist.
Min älskade syster som varit chaufför, stöd och peppare hela dagen nere i Umeå!
Min hjärtevän som ställer upp och pysslar om mig och förser mig med middag och dryck i kväll när jag måste hålla mig till mitt ryggläge.
Mina underbara vänner som ringer och hör hur min dag gått!
Samt en fantastisk far till mina barn som ställer upp och tar dem en extra natt medan jag vilar mig i arbetsform!
Tack allihop, önskar jag till er alla från soffläget jag befinner mig i! ”

Jag steg upp tidigt igår för att känna efter. Det gick! Jag var öm i kroppen efter statiskt spänna mig en lång stund samt i ryggen efter nålsticket. Jag kände av huvudvärken varje gång jag böjde mig fram. Men det var ingen anledning att stanna hemma!

Idag fredag den 13 så ligger jag och bara myser i soffan. För även om jag mår bra så är jag ganska slut. Jag har ju åkt skidor med klassen idag i blåsigt snöoväder! Skönt med fysisk trötthet!

Så nu är det ny tidbokning till behandling 1 och 2. På onsdag och sedan två veckor senare.

Behandlingen kommer att innebära 5 timmars dropp vid dessa två tillfällen, med ett läkemedel som har använts som behandling av reumatiska patienter. Eventuella biverkningar påminner om de jag känner av varje vecka vid bromsmedicin injiceringarna. Så håll nu tummar och tår att detta ska vara det rätta beslutet för mig!

Så det var en härlig systerdag som gråkantades av dåligt parkeringsbeslut vilket resulterade i en parkeringsbot samt en lätt huvudvärk!

Kram Anna

I nästa andetag finns saknadens skepnad
Vid min sida
Drar den mig till djupets brunn
Där jag kyls
I dess iskalla vatten
Lämna mig inte där
Jag domnar
Jag förlamas
Till den dag du återvänder
Med värmen
Med orden
Med kärleken

Hjälp mig förskjuta
Den enträgne följeslagaren
För det är din närvaro
Det är din person
Jag önskar vid min sida
För att du är du

Kram Anna <3

A: Antingen 1 eller 2 enligt nedan:

1: Minst sex av följande symtom på ouppmärksamhet har förelegat i minst sex månader till en grad som är maladaptiv och oförenlig med utvecklingssnivån:

Ouppmärksamhet

• är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbetet, yrkeslivet eller andra aktiviteter
• har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar
• verkar ofta inte lyssna på direkt tilltal
• följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsyssolor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots eller på att personen inte förstår instruktionerna)
• har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter
• underviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver mental uthållighet (t.ex. skolarbete eller läxor)
• tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter (t.ex. leksaker, läxmaterial, pennor, böcker eller verktyg)
• är ofta lättdistraherad av yttre stimuli
• är ofta glömsk i det dagliga livet

2: Minst sex av följade symtom på hyperaktivitet/impulsivitet har förelegat i minst sex månader till en grad som är maladaptiv och oförenlig med utvecklingsnivån:

Hyperaktivitet

• har ofta svårt att vara stilla med händer eller fötter eller kan inte sitta still
• lämnar ofta sin plats i klassrummet eller i andra situationer där personen förväntas sitta kvar på sin plats en längre stund
• springer ofta omkring, klänger eller klättrar mer än vad som anses lämligt för situationen (hos vuxna eller ungdomar kan det vara begränsat till en subjektiv känsla av rastlöshet)
• har ofta svårt att leka eller utöva fritidsaktiviteter lugnt och stilla
• verkar ofta vara ”på språng” eller gå ”på högvarv”.
• pratar ofta överdrivet mycket

Impulsivitet

• kastar ofta ur sig svar på frågor innan frågeställaren pratat färdigt.
• har ofta svårt att vänta på sin tur
• avbryter eller inkräktar ofta på andra (t.ex. kastar sig in i andras samtal eller lekar)

B: Vissa funktionshindrande symtom på hyperaktivitet /impulsivitet eller ouppmärksamhet skall ha funnit före sju års ålder.

C: Någon form av funktionsnedsättning orsakad av symptomen föreligger inom minst två områden (t.ex. i skolan/på arbetet och i hemmet).

D: Det måste finnas klara belägg för kliniskt signifikant funktionsnedsättning socialt, eller i arbete eller studier.

E: Symtomen förekommer inte enbart i samband med någon genomgripande störning i utvecklingen, schizofreni eller något annat psykotiskt syndrom och förklaras inte bättre av någon annan psykisk störning.

Undergrupper

• Hyperaktivitetssydndrom med uppmärksamhetsstörning (ADHD) i kombination. Både kriterium A1 och A2 har varit uppfyllda under de senaste sex månaderna.
• Hyperaktivitetssyndrom med uppmärsamhetsstörning (ADHD), huvudsakligen bristande uppmärksamhet. Kriterium A1 har varit uppfyllt under de senaste sex månaderna men inte kriterium A2.
• Hyperaktivitetssymdrom med uppmärsamhetsstörning (ADHD, i huvudsakligen hyperaktivitet/impulsivitet. Kriterium A2 har varit uppfyllt under de senaste sex månaderna men inte kriterium A1.

Sonen visade sig ha 18 av 18 kriterier och var därför lätt diagnostiserad till ADHD.

Kram Anna

Det betyder att man letar efter luckor i ekorrhjulet. Precis som alla andra vuxna. Precis som alla andra föräldrar. Vi söker saker som får oss att slappna av. Som får oss att skratta…

I veckan är det en kärlekens vecka, som ofta innebär att det blir ännu mer jobb. Så jag beslutade att jobba över. I IUP första fas tider=skriftliga omdömen. Sitta och bedöma utan att bryta upp underlättar en hel del.

Vi var två som satt i arbetsrummet. Vi diskuterade och funderade, skrev och bedömde, böjde och bände på formuleringar. Mitt i vår skrivyra så kände jag hungern börja gnaga. Tittade på min kollega. Då kom jag på att det fanns frukt i personalrummet!!

Jag ställde mig upp. Började gå nerför min sångtrapp med en något högre hastighet än vad reglerna föreskriver. Rundar glasdörrarna. Hälsar på de tre barnen som står utanför personalrummet och nickar till den manliga föräldern som kikar upp när jag susar förbi.

Jag tittar på dörren in till personalrummet och sträcker mig efter handtaget för att med ett snabbt tryck öppna den vita dörren… Till den efterlängtade frukten. Den som ska stilla den begynnande hungern tills jag får möjlighet att inmundiga ett större energitillskott…

Men där blir det tvärstopp… Mina ben har skapat en hastighet som på ett ögonblick har minskat till noll. Fastklistrat på personalrumsdörren. Mina ögon avbildade på insidan av mina glasögon, som nu hänger lite snett. Mitt ansikte har skapat ett näsavtryck på dörren, men det ser jag inte när jag backar ett steg och vänder mig om. Rätar till mina glasögon. Ser den lilla förskoleklassflickan i ögonen och får fram ett lamt:

Det var visst låst…

Snabbt fiskar jag upp mina nycklar och samtidigt rätar jag till mina glasögon återigen. Jag går snabbt in och stänger dörren efter mig. Jag står i mörker och famlar mig fram, lätt chockad. Jag finner nästa dörr och låser upp den. Fortfarande i mörker. Väl inne i det nu upplåsta personalrum finner jag de efterlängtade och tydligen värdefulla och tidigare säkerhetsinlåsta frukterna. Jag tar en satsumas i handen och påbörjar att skala. Nu i ett dunkel med enbart gatljusen till belysning tar jag mig tillbaka till Dörren. Dörren som Anna glömde var låst efter fyratiden. För klockan var ju tjugo över fyra. Långt efter min vanliga hemgångstid…

Jag öppnar dörren och alla har lämnat korridoren. Inte en person ser jag. Mina ben förflyttar mig uppåt till andra våningen och där släpper chocken och mitt skratt rullar. Mina tårar flödar. För nog förstår jag att

 jag aldrig kommer att klara av att behålla detta för mig själv. Nog förstår jag att detta kommer att eka i personalrum och korridorer låååång tid efter.

Jag återvänder till jobbet på tisdagen och får mig en fantastisk start när jag återvänder till ”brottsplatsen”. För min kära fritidskollega hade lyckats göra ett konstverk av mitt fantastiska äventyr med Dörren!

Detta fick hela skolan att fundera.

Lever Anna?

Har Anna tagit sig igenom hålet i väggen… Genom hela dörren?

Så jag har verkligen fått skolan att skratta i veckan. Det bjuder jag på! För jag skulle önska att någon hade filmat. Skulle ha skrattat åt det varje gång jag tryckte play. För det är bättre att springa in i en låst dörr än att gå in i väggen!

Kram Anna

För visst är det fullt upp att ha barn. Det vet alla som är förälder. Det vet alla som umgås med barn. Det är ganska intensiva år när barnen är små. Det är riktigt intensivt när barnen har funktionshindret ADHD.

I många situationer och många funktioner är de i samma mognads fas som sina jämnåriga kamrater. I några faser något tidigare. Men i flertalet faser är de ca 30% efter kompisarna. Det krävs fingertoppskänsla av de vuxna omkring barnen. De måste skapa en relation med dessa barn innan de kan locka och hjälpa dessa barn att utveckla sig. För i denna relation har den vuxne hunnit få en bild av vilka funktioner ligger barnet efter och behöver stöttning och dragplåster till. I vilka funktioner kan man ställa åldersadekvata krav. Det är viktiga frågor för att barnet inte ska förlora självförtroendet och för att kunna få barnet att växa.

Det handlar ju inte om att barn med ADHD inte ska få gränser. De måste verkligen få dessa gränser. Men dessa gränser måste följas upp och nötas in i mångt och mycket. Det gäller att inte ge med sig. Orken ska finnas där. Varje dag.

Så idag valde jag att följa mina barn till Leo´s lekland. De fick en rejäl dos med motion. De sprang så att kinderna var röda. Svetten lackade. Törsten behövde släckas vid flertalet tillfällen. Mitt förråd av egentid fyllde jag med en bok. Jag nöjt!

Nästa steg på lördagens egentids lista är motion. För att klara av och hålla uppe kapaciteten är motionen viktig. Under ett motionspass får man en stund för sig själv. Under en surrpromenad med finaste C får jag både motion och ventilationsrum. För visst är det viktigt att få diskutera livets små krumbukter. Diskussion om vad som försiggår med alla våra förkortningar i min familj samt vilka äventyr mitt liv fylls med. Då behövs en låååång promenad i skogens mörker. En egentid som är guld värd. Det handlar om att förbereda så att barnen är medvetna om hur kvällen ser ut. För att jag ska kunna slappna av. För att jag ska kunna öppna mina sinnen inför påfyllningen av energi. Så jag ska kunna vara en bra pedagogisk mamma.

Det handlar faktiskt mest om att jag ska ta mig ut! Och det ska jag idag! Tar mig i kragen och byter om! C, nu är det snart dags!

Kram Anna

När jag sätter mig ner får jag en pärm med papperskopior av lektionsupplägget samt några häften att läsa in innan nästa kurstillfälle. Min vana troget så öppnar jag pärmen och börjar ögna igenom dagens upplägg. Bläddra igenom kommande lektioner och känner att jag verkligen ser fram emot detta.

1. Värt att veta om ADHD
2. ADHD i familjen
3. Så hjälper du ditt barn att fungera bättre i vardagen
4. Så kan du förebygga och hantera konflikter
5. Samhällets stöd

Jag tar fram blyertspennan jag fått låna. Börjar att anteckna när BUPsköterskorna börjar arbeta sig igenom powerpointpresentationen. Jag får nicka och känna igen. Jag får notera nya sätta att förklara detta neuropsykiatriska funktionshinder för omgivningen. Jag får tillsammans med föräldragruppen lyfta igenkännande situationer. Vi är många som nickar och noterar samt några vågar sig på att kommentera. Vi har alla minst ett barn som fått diagnosen. Diagnosen som kan spreta åt så olika håll.

Vi inser att cirka fem procent av alla skolbarn har ADHD och vi är tacksamma över att fler flickor fångas upp genom att fler blir medvetna om detta funktionshinder. Länge trodde man även att detta växte bort med åldern, men det står numera klart att problemen kan finnas kvar ända upp till vuxen ålder. Det är viktigt att barnen fångas upp i tid för att minska risken för misslyckanden både i skola och i det sociala livet.

Vi får definitionen av denna diagnos återigen framför oss med uppmärksamhetsproblem, överaktivitet och bristande impulskonstroll,men denna gång får vi även en förklaring av de tre olika undergupperna av ADHD:

1. De som har en kombination av uppmärskamhetsproblem och problem med överaktivitet och impulsivitet
2. De som huvudsakligen har uppmärksamhetsproblem
3. De som huvudsakligen har problem med överaktivitet och impulsivitet

Förklaringen av ADD lyfter på fördomen om att överaktiviteten ska vara den mest framträdande draget vid ADHD. Numer betraktas detta som en svårighet att finna lämplig aktivitetsnivå i förhållande till vad en uppgift kräver. Vi får höra om ”Gasa, bromsa och lägga in rätt växel”, styra och reglera aktivitetsnivån så det blir lagom och ändamålsenligt samt svårigheterna att mobilisera och upprätthålla energi för en uppgift man inte är motiverad för och hushålla med energin så den räcker.

Sen vet vi som sitter i publiken att våra barn är oförutsägbara, vilket leder till att det finns bra och sämre dagar. Vi har sett att de uppvisar en otroligt ojämn prestationsförmåga. Våra gullungar uppvisar i många fall bristande automatisering, svårighetar att följa regler och instruktioner. Deras tidsuppfattning brister och ett annat utmärkande drag är att de har svårt att hålla flera saker i huvudet samtidigt.

Vi skakar på huvudet när vi kommer till diskussionen om hur barnen tappar bort och glömmer saker runt omkring sig hemma, på skolan… Att försöka förstå hur stora svårigheterna de har att organisera, planer och genomföra arbetsuppgifter utan stöd. Vi ler när vi hör hur otroligt beroende de är av styrning men ack så ovilliga att bli styrda. För vi vet att för barnens skull ska vara där och stötta så att de nångång ska klara en uppgift. Men vi måste även påminna varandra om att när de klarat en uppgift så måste vi försöka gå till nästa trappsteg och utmana dem. För framtiden! För vi fick dessa underbara barn till låns. Vi vet att vi inte kommer finnas för evigt. Det handlar att förbereda dem för den tid när vi inte kan stötta dem.

Men det känns bra att höra att förståelsen för detta funktionshinder har ökat bland barnen. De är ju trots allt framtiden.

Men jag känner mig hungrig att få veta mer. Jag vill höra alla tips och idéer som komma skall. Jag ser verkligen fram emot nästa kurstillfälle. Även om jag har svårt att lämna mina elever. Även om det ska förberedas och stöttas även på arbetsplan. Jag ska trots allt få lära mig ännu mer…

Kram Anna

Jag fixade att åka ner till Umeå och träffa min läkare.

Jag klarade att genomföra enkäten hos min forskningssköterska.

Jag lyckades att pressa ut lite blod för blodprovet.

Jag gick igenom den fysiska testen, även om jag bara sa att jag såg toppenbra. Det berodde på att syntesttavlan ännu inte var uppsatt i de nya lokalerna som MSteamet blivit tilldelade.

Jag somnade i MagnetRöntgen trumman igen. Det är något magiskt med brummandet och de höga ljuden. En tår rann från min kind innan sömnen fann mig. Det var både minnen och nostalgi som svepte över mig där. Sen blev jag bara trött.

Men nu vet jag. Jag vet att allt börjar i januari. Det stora testet blir ju ryggmärgsprovet. Men denna gång är det inskrivet i journalen att jag ska ha ett så kallat blodplåster. Att de sprutar in lite av mitt eget blod som ska koagulera över ingångshålet. Så hoppas jag att det ska gå bättre denna gång.

Självaste behandlingen, droppet som ska ta ca 4-6 timmar, sker nån vecka senare. Sen kommer behandling nr 2 två veckor efter det. Men det börjar jag inte fundera på ännu. Först ska vi ta itu med denna höst. Denna jul. Så tar vi dagen som den kommer när det nya året står framför dörren. När vi låser 2011.

Men nu är i alla fall uppstarten färdig. Den kan bockas av och räknas som lyckad! Även om min älskade chaufför inte fann en plats i tid för att träffa läkaren. Även om iPaden inte riktigt ville få kontakt med routern för en digital enkät. Även om syntesttavlan inte var uppsatt. Även om min forskningssköterska var tvungen att sticka två gånger. Så är bollen i rullning. Check!

Kram Anna