Vet att jag träffat mina barn varje dag. Vid varje middag. Ändå har jag längtat så efter denna fredag. Att få rå om dem och pussa på dem. Mina pussgurkor.
En vecka har gått. Fredagsmys i soffan med barnen är det man behöver efter en vecka som denna. Både fysiskt och psykiskt utmattad. På nåt sätt. För utvecklingssamtalstider är ju både ett givande och tagande. För visst är det så att det är en härlig tid. Att få stämma av med både barn och föräldrar. Höra deras tankar samt få en möjlighet att lyfta alla barn. Lyfta och förstärka mina tankar runt dem. För de är verkligen underbara! De är ju mina! 
Mina egna privata pussgurkor ligger och sover. De finns nu i min lägenhet. Mina älskade underbara ungar! Att få ha dem hos mig en vecka som denna. Det är guld värt. Att bara stå och titta på dem sovande. Är hela min värld. Just nu. Denna stund…
Kram Anna
