Man vet aldrig

Sitter här. Tryggt i mitt soffhörn. Känner mig ledsen i ögat. Känner mig sorgsen. Vet att om jag skriver av mig så lättar jag på trycket. Lättar på mina funderingar. Lättar bördan.

Denna gång handlar det inte om mig. Denna gång handlar det inte om min familj. Denna gång handlar det om en kollega. Vilket gör att jag inte kan skriva så mycket. Inte mer än om mina känslor. För denna dag har verkligen varit en dag där ”man vet aldrig vad morgondagen ger”. Att reflektera. Att tänka efter. En dag när magens klump vuxit och vuxit. Tills den inte hade någonstans att ta vägen. Tåren rinner sakta. Funderingarna finns. Varför får vissa extrema prövningar? Varför får vissa personer mer än andra?

Man vet aldrig vad morgondagen ger. Det är nog därför jag sitter ensam i mitt soff hörn och känner mig trygg. Det är nog därför jag sitter ensam i mitt soff hörn och tänker. På dig. Önskar att jag kunde göra mer. Än tänka. På dig och de dina.

Man vet aldrig vad morgondagen ger. Att leva som jag har valt. Att välja att gå. Att välja ett ensamt soffhörn. För man vet aldrig vad morgondagen skänker. Att leva dagen som den kommer. Att leva dagen i hopp om att det finns ett ljus. Långt där framme. En dag kommer det att ske. Det underbara. Det fina. Men man vet aldrig vad morgondagen ger. Men jag hoppas att den ljusnar för dig. Jag hoppas att den ger dig hopp.

Kram Anna

Publicerad i:  on 05 november 2009 at 20:00 Kommentarer (3)

URI för att skicka TrackBack till det här inlägget: http://skrivanne.wordpress.com/2009/11/05/man-vet-aldrig/trackback/

RSS för kommentarer till det här inlägget.

3 kommentarer Leave a comment.

  1. On 06 november 2009 at 08:31 Afrodite Said:

    Nej, det är sant – vi vet inte vad morgondagen ger…och vi måste fånga ögonblicken…och vara tacksam för vad vi har! Vad fint skrivet. Din kollega vet i alla fall att du finns och att du tänker och känner. Ibland är det det enda man kan göra och fullt tillräckligt.
    Ta hand om dig! =)
    Kramen

  2. On 06 november 2009 at 08:32 Afrodite Said:

    Nej, det är sant – vi vet inte vad morgondagen ger…och vi måste fånga ögonblicken…och vara tacksam för vad vi har! Vad fint skrivet. Din kollega vet i alla fall att du finns och att du tänker och känner. Ibland är det det enda man kan göra och fullt tillräckligt.
    Ta hand om dig! =)
    Kramen

  3. On 06 november 2009 at 08:33 Afrodite Said:

    Hmmm…vet inte om det funkade…kanske till och med blev två likadana kommentarer…men då kan du ju ta bort den ena i alla fall…;)


Leave a Comment