Fast inte av järn. De är av plast. En hel matta. Med plastspikar. Fast inte så långa.
Det var en av mina födelsedagspresenter. En spikmatta. Hade fått stränga förhållningsorder om att ligga minst 10 minuter. Att vara medveten om att det självklart skulle göra ont. Till en början.
Det gjorde ont. Till en början. En brännande känsla.
Sen skulle jag vara medveten om att man kan känna värme, trötthet, frossa, hungerkänsor. Även starka känslor så som lycka och ilska kan uppstå. Det skulle vara en reaktin på den mängd energi som sätts i rörelse. Men att de skulle strax gå över och ersättas av ett djupare lugn.
Snabbt kände jag värmen sprida sig ut mot fingrarna. Båda händerna pulserade denna premiär gång. Den riktiga smärtan kom när jag reste mig upp. När huden skulle återställas. Men även detta var jag medveten om och drog bara ett djupt andetag.
Det blir fler gånger. Det blir längre sstund nästa gång! Det blir nog 20 minuter. Inte som min far…några timmar eftersom han somnade…
Bara början. På ett enkelt måbraprojekt som påbörjades idag! Tack vare underbara släktingar!
Sen fick vi fler bra saker oxå på vårt mittemellanvåratvåfödelsedagarkalas. Vi fick en dynlåda att ha ute. Jag fick smyckeshängare, två par örhängen, ett underbart långt halsband, designade disktrasor och böcker. Maken fick en skjorta samt en t-shirt, men framförallt fick han ett presentkort på en fiskeaffär i stan. Trevligt med ett dubbelkalas! Trevligt att få träffa alla. Tyvärr hinner man inte prata med alla lika mycket, men det får väl bli en ändring på det…snart sommar!
Har nu varit på en härlig vårpromenad i kvällssolen med min F! Skönt att röra på sig med en trevlig kamrat!
Ha det gott nu, vänner!
Kram Anna
