Sitter i bilen på väg hem. Marie Fredriksson dyker upp med den underbara Sparvöga… Då vill man sjunga med. Sjunga med så att bilen lyfter… Men rösten finns inte där. Whiskeyrösten har tagit över. Inte ens ett väsande får jag fram. Så Marie Fredriksson frestas bara idag…
Jag får sjunga med i huvudet… Men ack så svårt att låta bli… Hur gör ni när ni färdas från jobbet?
Kram Anna
Ett telefonsamtal. Information som smärtar ett mammahjärta. Information som startade mammapedagogens konflikthanteringsprogram.
Bemöta ett barn. Undersöka läget. En hel hög med tårar. Ett stort register med dramatik. Urskuldran.
In i bilen till den sårade flickan. Satte sig ner. Ena versionen förklarades. Den andra fick sin chans att ge sin version. Mammapedagogen fick lyfta sitt barn och ge beröm. Tack vare att ett tidigare förlåt och gester som gjorde förlåt hade förekommit. Ögonkontakt. Förlåt? Ok!
Frågan återstod. Är allt ok? På riktigt? Är ni vänner? OK! Allt är bra! Båda log! Båda var överens. Mammapedagogen tittade på barnet. Lova att inte kasta snöbollar utanför snöbollsområdet!
Jag ska aldrig mer röra snö! Okej jag ska röra men inte kasta mer…Tänk att man kan bli stolt i en konflikt. Tänk att mammapedagogen kunde säga bra gjort! När flickan berättade att barnet sagt förlåt och dessutom gjort förlåt.
På väg hem frågade mammapedagogen hur det kändes.
Det känns bra nu. Bra inuti. Nu när hon mår bra.Då blev mammahjärtat lugnat oxå!
Kram Anna
Visst är det en vacker morgon?! Nu tar vi itu med tisdagen och dess utmaningar!
Kram Anna
Att sitta och fundera på formuleringar. Att mangla orden hit och dit. Det är de närmaste veckornas jobb. För när bedömningarna ska på pränt. Då ska orden manglas hit och dit. För då kommer bedömningarna att bedömas. Av alla mottagande händer och ögon. För har jag suttit och manglat och funderat på dessa underbara barns prestationer. Så kommer det säkert manglas och bedömas hur min prestation i bedömning gått…
Så måndags manglingen kommer att sluta med att det manglas resten av veckan!
Tack och lov träffade jag eleverna på förmiddagen! De små älsklingarna! De härliga liven! Fick många skratt och några sänkta ögonbryn. För nu börjar det spritta i dem! Nu märks det att våren är på väg. Om än sakta och nästintill omöjligt att se med det blotta ögat!
Ska bara försöka få luftrören okej och det sega lätt flytande. För att få en behaglig natt… Tänk att få sova en hel natt! Det känns som om jag skulle kunna sova nu…
Kram Anna
Kram Anna
Svårt att sova? Jobbigt att stiga upp? Nej inte alls för mig. Dottern kom smygandes klockan tre i morse. Efter en stund gick hon på toa. Kom tillbaka och hade bytt pyjamasbyxor. Lade sig igen. Efter en stund gick hon återigen på toa. Då följde jag med henne. En variant av blåskatarr gissar jag. För hon har sprungit på toa från kl 3 till 5. Jag blandade till lite Klarasaft (tranbärssaft) så att hon skulle få ner lite syrligare vätska ner till blåsan. Vid 5 och sista toabesöket…
K: Nu mamma får du gå och lägga dig i din säng. A: Är det okej? K: Mmmm! Så jag får sova…Jag fick sova jag med! Till klockan kvart över sex…enligt klockan. Enligt mig var den enbart kvart över fem… Men uppe är jag. På g är jag… Förkyld är jag…
Kram Anna
Snö ute!
Snö inne!
Snö i hjärta!
Snö i sinne!
Vaknade i morse i Malå! Tittade ut och såg… moln! Det kändes verkligen som ett antiklimax. Vi packade ihop och for hem. Det snöade hela vägen hem. Denna dag var det inte någon bilolycka efter vägen, som vi såg på vägen upp. Tack och lov! Kom hem och insåg att det inte var dags att skotta på grund av att det skulle vara bra om snön frös fast under natten… Det är alltså bra att det snöar ute. Vår skridskobana blir lite strävare. Där ute på gårdsplanen.
Den veckliga (det är makens benämning på: återkommande med en veckas uppehåll) handlingen på Maxi. Den var snabbt avklarad. Vi tog sedan en liten promenad i snöfallet. Vi gick till MoM:s nya hus. Träffade den gulligaste rödtott. Försökte boka in för att få lite qualitytime med henne nästa helg… Hoppas!
Sjungit singstar ABBA med dottern. Tills ena micken la av…
Rättar och kollar, med stolthet, på mina lejonungars nationella prov! De är duktiga! De mina!
Nu ska här ta det lugnt! Här ska fötterna upp på soffan! Här ska det pillas i naveln. Här ska ett litet chips ner i magen…
Hur har din söndag tett sig?
Kram Anna
Kram Anna
Kram Anna
Att något kan vara så sjukt. Att något kan vara så psykiskt jobbigt… Utan att vara riktigt farligt. Utan att ha engagerat mig förut. I finalheatet var spänningen olidlig. De hade verkligen analyserat igenom situationen före. Vilka scenarion som eventuellt kunde uppstå… Men ingen kunde ana att det skulle ändras så många gånger under ett och samma lopp. Under finalen hann det växla mellan 3 olika världsmästare…
Till slut hörde vi speakern mer eller mindre bryta ihop. Det blev för mycket matte… det var han tydligen inte riktigt beredd på.
Vem korades till världsmästare i skotercross? Vår egen Skellefteson! Peter Ericson! Men att vi var psykiskt trötta efter en sådan händelserik avslutning. Det var inte konstigt!
Kram Anna
